Bild på Charlotta Asplund

Kärlek är inget brott

09.12.2019 kl. 11:10
Det är inte särskilt roligt att tänka på en eventuell skilsmässa innan man gifter sig, men med färsk personlig erfarenhet anser jag att alla möjliga frågor som har med ekonomi, juridik och psykologi att göra i samband med skilsmässa och separation borde höra till allmänbildningen. Äktenskap är ändå en rätt vanlig företeelse i Finland - skilsmässa lika vanligt.  I dagens blogginlägg delar Charlotta Asplund med sig av sina tankar kring kärlek och skilsmässa.

Ändå är det som om samhället inte riktigt är anpassat till att en så stor del av äktenskapen slutar i skilsmässa. Exempelvis erkänner inte vårt system till att barn kan ha två adresser då deras föräldrar flyttar ifrån varandra. Detta ställer till med en hel massa onödigt lidande. För den förälder som flyttar ut ur det gemensamma hemmet så ställer det till med praktiska problem i vardagen då barnen inte har rätt till skolskjuts från två skilda hemadresser.  

De flesta är så trötta på bråket som ofta föregått skilsmässan i långa tider att man inte orkar slåss även mot systemet. Orkar man inte gå rättsronden så spelar det ingen roll att man på grund av äktenskapet de facto skulle ha rätt till hälften av alla samlade tillgångar (minus sådant man eventuellt skrivit äktenskapsförord om).  

Barnen är vår största tillgång och socialen hjälper tjänstvilligt till med att ordna rättvisa umgängesavtal- vecka-vecka är den vanligaste rekommendationen. Men på grund av det ovanstående dilemmat med en officiell hemadress per barn så mister den utflyttade även möjligheten till barnbidrag och ensamförsörjartillägg om parterna är oense om vem som ska få bidragen. I sådana fall fungerar systemet så att bidragen utbetalas till den förälder som bor på den adress där barnen är skrivna. Då spelar det ingen roll om den utflyttade förtjänar mindre.  

Jag känner att jag har en skurk-stämpel i pannan dels på grund av att jag i lagens namn har dömts till äktenskapsskillnad, dels för att jag tvingats betal en räkning för att min juridiska betänketid skulle vinna laga kraft och småningom leda till skilsmässa. Dessutom kommer ännu en ny räkning efter att man tar kontakt med tingsrätten efter dessa sex månader och säger att man funderat klart. Då har man ofta redan bott isär om inte ett halvår så i alla fall några månader.  

Systemet tar ingen hänsyn till att äktenskapet knakat i fogarna i många år, att familjerådgivning och parterapi kanske testats, att man tidigare bott på separata adresser under kortare tid eller liknande. Nej, från den dag du ansöker om äktenskapsskillnad signalerar systemet att du nog ännu bör fundera skarpt på saken i minst sex månader från och med att den andra parten delgivits ansökan.  

Kärlek ska varken behöva kosta eller bestraffas ekonomiskt. För att samhällets kärlekssårade individer ska få valuta för avgifterna som uppbärs  i samband med skilsmässan och för att kärleken ska kunna gå vidare och förlåta, så har jag ett förslag till hur pengarna kunde investeras: inför skilsmässoceremonier!  

Jag tycker definitivt att alla som uppsöker socialen eller tingsrätten för att gå vidare längs olika vägar borde få hjälp med ett kärleksfullt avslut. För det finns få saker som orsakar så mycket sorg, destruktivitet och mörker som en skilsmässa gör. Jag läste någonstans att det finns skilsmässosimulatorer - kanske det skulle vara en grej att testa innan man byter ringar med varandra. Bara så att man är lite insatt i vad som kan hända. Pröva nöden och inte bara lusten innan man säger ”ja”.  

Då vi efter denna decembermånad går in i ett nytt decennium har jag en djup önskan till oss alla från oss alla: låt oss se till att skriva om lagens bokstav så att man i framtiden inte döms till äktenskapsskillnad - kärlek är en rättighet och den tillhör Dej. 

Charlotta Asplund 
Styrelsemedlem, Svenska Kvinnoförbundet i Korsholm