Bild på Anita Westerholm

Anita Westerholm: Bra betyder inte acceptabelt!

05.03.2021 kl. 08:00
På måndag, den 8 mars, går Internationella kvinnodagen av stapeln. Då uppmärksammas ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Vi behöver tala mer om jämställdhetsproblemen, lyfta dem och hitta åtgärder, skriver förbundsordförande i Västra Nyland idag.

Jag gissar, rent generellt vill man hellre ta del av positiva texter än texter där skribenten är upprörd. Jag tror, den som förväntar sig en sådan text blir besviken. Jag vet, vi behöver tala mer om jämställdhetsproblemen, lyfta dem och hitta åtgärder.

På måndag, den 8 mars, går Internationella kvinnodagen av stapeln, då uppmärksammas ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Det är en dag att begrunda vart vi kommit i jämställdhetsarbetet och se till de framsteg som gjorts. Se till det som visar på att det vi – du och jag – gör har betydelse, att vi tillsammans kan göra skillnad. Det är en dag att fundera på vad som ska rättas till, vilka åtgärder som måste vidtas för att uppnå ett jämställt samhälle, ett samhälle där människor oberoende kön åtnjuter samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Där är vi inte ännu.

Va, är vi inte redan jämställda? Har jämställdheten inte gått för långt? Vi kan ju själva avgöra vad vi har för lön? När kommentarer av detta slag faller har jag svårt att hejda mig, svårt att inte låta tröttheten ta över och besvara frågan med ett högt, upprört NEEEJ! Men jag tar några djupa andetag, sansar mig och strävar efter att svara så pedagogiskt jag kan, peka på fakta och föra dialog. Det är så vi kommer framåt. Samtidigt finns det fortfarande allt för mycket att ta upp i en sådan diskussion, allt för mycket fakta att peka på.

Vi lever inte i en jämställd värld och jämställdhet kan och får inte tas förgivet utan vi behöver konstant arbeta för jämställdhet. Det inte enbart för att nå nya framsteg utan tyvärr också för att vunna framsteg inte ska gå förlorade. Polen är ett hemskt exempel. En gång var Polen ett land dit kvinnor reste till för att utföra abort då det inte var möjligt i det egna landet. Nu har en ny abortlag införts i Polen, en lag som näst intill totalförbjuder abort. Abort är endast tillåtet då graviditeten är ett resultat av våldtäkt, incest eller då moderns liv står på spel.

En kvinnas rätt till sin egen kropp ska vara självklar. Även i Finland behövs en lagändring, den gravidas egen vilja ska räcka som orsak till abort fram till slutet av graviditetsvecka tolv. Idag behövs i enlighet med lagstiftningen skäl, som ekonomiska eller sociala, uppges och två läkare ska besökas innan remiss fås. Tänk att vi lever i en värld där kvinnor inte ens har självbestämmanderätt över sin egen kropp.

Vi lever i en värld där omkring 3,9 miljoner flickor årligen könsstympas. I en värld där 12 miljoner flickor gifts bort årligen. I en värld där 6 kvinnor dödas varje timme av en man, de flesta av sin partner eller någon i familjen.

Vi lever i ett land där löneskillnaden har minskat med ca 3 procentenheter under 15 år, där löneskillnaden mellan kvinnor och män ännu ligger på 16 procent. I ett land där det är rekord då 11 procent av de finländska börsbolagen har en kvinnlig vd. I ett land där omsorgsansvaret oftast faller på kvinnan och där männen håller endast ca 11 procent av alla föräldrapenningdagar. I ett land där över 30 procent av de kvinnor som har levt i ett förhållande har blivit utsatta för våld av en nuvarande partner eller före detta partner.

Bland annat det här får aldrig accepteras. Jag är övertygad om att det är möjligt att uppnå ett samhälle där vi alla är jämställda, trots ovanstående har stora framsteg gjorts och görs. Finlands regering fäster vikt vid jämställdhet, bland annat ett ambitiöst jämställdhetsprogram har tagits fram, liksom ett likalönsprogram, ett program för bekämpning av våld mot kvinnor och ett förslag till familjeledighetsreform är på utlåtande.

Vad regeringen gör har stor betydelse, men vi alla behövs i jämställdhetsarbetet. Det finns inget trollspö men tillsammans kan vi ändra attityder, värderingar och normer. Vi får inte tro att vi är jämställda för att vi är mer jämställda än i många andra länder. Vi behöver, som samhälle och som individer, kontinuerligt rannsaka oss själva.

Vi är inte jämställda men tillsammans gör vi framtiden jämställd!

Anita Westerholm
Ordförande, Svenska Kvinnoförbundet

Texten har ursprungligen publicerats som en insändare i Västra Nyland 5.3.2021