Skolhälsovården

Skolhälsovården är lagstadgad och avgiftsfri och handhas av social- och hälsovårdscentralen. Den fortsätter i form av studenthälsovård i gymnasiet och yrkesutbildningsanstalterna.

Hälsovårdaren gör regelbundna hälsokontroller av eleverna och läkarundersökning görs vid behov. Hälsovårdaren ger information om t.ex. kost, rusmedel, sällskapande, sexualitet och preventivmedel. På hälsovårdarens mottagning fås första hjälpen vid sjukdomsfall. Hälsovårdaren stöder skolgången för långtidssjuka och handikappade elever samt de som är i behov av särskilt stöd.

Den förebyggande hälsovården är viktig och hälsovårdaren borde ha tid att träffa eleverna oftare än vad nu är fallet på många orter. Läkarundersökningar görs vid behov, men i dagens läge görs de rätt sällan eftersom läkarbristen är stor på många orter och där av den orsaken prioriteras de personer som behöver sjukvård.

Undersökningar visar att dagens ungdomar mår dåligt och speciellt rusmedelsbruket har ökat. För att avhjälpa problemet behövs en effektiverad förebyggande hälsovård i skolan och ett gott samarbete mellan hem och skola.

Vi anser att Svenska Kvinnoförbundet bör arbeta för

• att skolelever och studerande får tillräcklig förebyggande hälsovård

• att antalet skolhälsovårdare och –läkare utökas för att säkra den förebyggande hälsovården

• att skolhälsovården ges på svenska i alla svenska skolor.

Esbo den 7 februari 2007
Svenska Kvinnoförbundet i Esbo r.f.
Birgitta Kokkonen, ordförande  
Gunn-Britt Schröder-Wikberg, vice ordförande

Centralstyrelsens utlåtande på motion 4 och 5:

Otaliga undersökningar visar att barn och unga mår dåligt. Den stora majoriteten lever och mår bra, men klyftan mellan dessa och dem som mår allt sämre i vårt land växer. Vikten och behovet av preventivt arbete speciellt vad gäller barn och unga är vida erkända, och det finns knappast en kommun i Finland som inte skulle arbeta med förebyggande arbete just för dessa grupper. Problemet är bl.a. att begreppen är diffusa och att man skriver in olika saker i dem, beroende på vem det är som uttalar sig. Preventivt arbete är ju lika väl specifika åtgärder inom social- och hälsovård såsom t.ex. barnskydd, sociala förmåner för att förhindra utslagning och satsningar på skolhälsovård, som satsningar på konstnärliga ämnen och idrott i skolschemat, för att inte tala om vikten av att barn och unga överlag erbjuds vettiga hobbyn som utvecklar den egna personligheten och ger barnen och ungdomarna en meningsfull fritid.

Svenska Kvinnoförbundets centralstyrelse anser att motionsställarnas ärende är angeläget och stöder motionernas innehåll vad gäller vikten av preventivt arbete speciellt riktat till barn och unga, samt anser det vara väsentligt att mera görs för att rikta in stödet på hela familjen. Också kommunernas roll i det förebyggande arbetet är helt central. Nätverkstänkandet i det preventiva arbetet är oerhört centralt och har också uppmärksammats i flera nationella och regionala projekt som sammanknutit statliga och kommunala aktörer med olika organisationer och andra aktörer inom den tredje sektorn och med företag.

Samtidigt är det nödvändigt att klart uttala vilka ytterligare åtgärder som behövs för att det preventiva arbetet skall bära konkret frukt, var det behövs tilläggsresurser och hur man ska råda bot på att allt fler tycks falla utanför skyddsnäten. Både barnombudsmannen, biträdande justitiekansler Jonkka och statens revisionsverk har nyligen fäst uppmärksamhet vid att de rekommendationer som finns för skolhälsovården inte följs i kommunerna, och att skillnaderna mellan kommunerna är stora. Elevvårdspersonalen är underdimensionerad, hälsogranskningar utförs inte så som rekommendationerna föreskriver, och skolhälsovårdens förebyggande roll har blivit otydlig. Problemet är här att social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer inte är juridiskt bindande för kommunerna. Barnombudsmannen har också påtalat att rådgivningsbyråernas resurser inte räcker till för att i tid upptäcka barn i behov av särskilt stöd. Resursbristen medför också att rådgivningsbyråerna inte når upp till rollen som resurscentra för hela familjens välbefinnande som de kunde – och borde – vara.

Centralstyrelsen föreslår för årsmötet att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:

• att det preventiva arbetet i kommunerna som gäller barn och ungdomar förstärks genom att social- och hälsovårdsministeriet utfärdar bindande styrmedel för skolhälsovården. Skolorna bör tilldelas hälsovårdare, läkare, psykologer och kuratorer enligt behov.

• att skolelever och studerande får tillräcklig förebyggande hälsovård.

• att antalet skolhälsovårdare och –läkare utökas för att säkra den förebyggande hälsovården.

• att skolhälsovården ges på svenska i alla svenska skolor.

• att rådgivningsbyråerna ges ökade resurser för att i tid kunna upptäcka barn i behov av särskilt stöd och för att i ökad omfattning kunna stöda hela familjens välbefinnande.

• att alla samhällets resurser effektivare tas i bruk i det preventiva arbetet när det gäller barn och ungdomar. De bästa resultaten nås genom att statliga och kommunala myndigheter samarbetar med aktörer inom den tredje sektorn och med företag.