Free your mind

05.01.2005 kl. 10:00
Kolumn i Svensk Framtid 5, 2005

En ny dator skall köpas. Tjejen ringer till ADB-affären för att rådgöra med försäljningspersonalen. Hon vill nämligen plocka ihop, ursäkta jag menar konfigurera, sin egen PC. Efter redogjorda önskemål och krav säger datakillen i andra ändan "Ja, det är då ett riktigt kraftpaket", och undrar om hon verkligen behöver den slags prestanda. Tänk för att hon gör det, bästa dataförsäljare.

En ny bil skall köpas. Kvinnan går in i bilaffären och vet precis vad hon vill ha och behöver. Det ska vara en fyrhjulsdriven terrängbil. Hon har haft en liknande förut men ska nu byta in gammalt mot nytt. En beslutsam kund med pengarna på fickan ignoreras, hänvisas till "de mindre bilarna" och får till sist praktiskt taget be om att få köpa det (dyra och fina) kraftpaket till bil hon vill ha. Varsågod för den lönsamma affären, bästa bilförsäljare.

En byggnadsrestaurering ska göras. Arkeologen och områdesexperten tillkallas enligt föreskrifterna. Råkar vara en ung kvinna. Den byggnadsansvariga säger sig oavbrutet veta bättre, grävgubbarna och kartritarna som ska jobba under henne förefaller oförmögna att ta order eller diskutera med henne. De kommer och går som de behagar och slutresultatet blir inte det det hade kunnat bli. Tack för det samarbetet, grabbar.

En anslagstavla på kansliet skall hängas upp. Killen som brukar ansvara för borren är inte på plats. Men borren är det nog, liksom alla andra nödvändiga verktyg. Tjejen vars anslagstavla skall hängas upp ber att få borren. Manövern kräver att man mäter upp var anslagstavlan ska hänga, pluggar borrens kontakt i väggen och trycker på knappen. Slagborren hamrar mot väggen och för ett väldigt oljud. Mina arbetskamrater samlas på tröskeln och förundras över kvinnoförbundets sekreterare som står där på stolen och borrar. Är det inte svårare än så där? Nej, det är det inte. Mig veterligen är det inte med snoppen man borrar, utan med det pekfinger man använder för att trycka på borrens knapp. Pekfinger har vi allihopa.

Tänk om vi kunde vidga vår tankevärld så pass att vi kunde se lite mer individ och lite mindre kön i vårt förhållande till varandra. Tänk om vi kunde låta alla bli bra på det de har förutsättningarna och talangerna för. Låt kvinnor och män vara människor, intressera sig för byggnadsarbete eller sekreteraruppgifter, köpa symaskin eller terrängbil - just som de själva behagar.

Jennie Westlund