På 70-talet använde feministerna slagordet "Det privata är politiskt!" i debatten om t.ex. rätten till daghemsplats till alla, rätten till abort eller rätten att behålla sitt efternamn vid giftemål. Man hävdade att frågor som tidigare betraktats som privata måste tas upp på den politiska agendan för att kunna göra kvinnan jämställd med mannen. I dag används frasen fortfarande av oss, tredje vågens feminister, men kanske i lite annan tolkning. Vi kan använda påståendet "det privata är politiskt" då vi diskuterar frågor som vem det är som sätter på vem i sängkammaren, vem är det som diskar, byter däck på bilen, köper födelsedagspresent till svärmor eller vem är det som tar vem på baken på krogen, vem är det som har rätt att vara hemma med barnen, vem som tar ansvar för att försöka upprätta ett jämställt förhållande osv. Det som händer i ditt privata liv är politik hävdar vi, det vill säga en spegling av samhället och politiken som förs där. Det är en spegel som inte alltid är så angenäm att se sig i, men viktigt om man tycker att jämställdhet är något eftersträvansvärt. Det räcker liksom inte bara att tycka att "självklart ska jag ha rätt till samma lön oberoende av kön". Det är lätt hänt att det blir mycket snack och liten verkstad, där man inte lever som man lär. Här kommer "vardagsfeminismen" in som ett sätt att göra verkstad. Det är mycket skit som ska rensas ur förgasaren och för att bilen ska funka måste olja bytas regelbundet. Själva rensningen handlar om en egen rannsakan där man tittar på just det där närmaste, de ack så viktiga "småsakerna". Vi efterlyser inte hjältedåd av stora mått utan små vardagsfeministiska förändringar där verktyget är frågor. "Gräv där du står" är en gräsrotsdevis som ofta används i feministsammanhang där man uppmuntrar till arbete på alla nivåer, inte minst i sin absoluta närmiljö. Man kan bara arbeta och agera utifrån den plats man själv står på. Därifrån måste det börja och då måste man se sig omkring och börja ställa frågor, till sig själv och dem man står nära. Speciellt intressant blir det få man frågar och ifrågasätter sådant som tas förgivet, som t.ex. att alla tjejer skulle vara födda med en "städ-gen" och killar med en "meckar-gen". Könsstereotypiska förväntningar som läggs på oss trots att vi kanske inte alls känner att vi älskar att städa eller mecka i garaget.
Vi vill alltså uppmana till vardagsfeminism som ett medel för att arbeta mot förväntningar man inte alls är intresserad av att leva upp till. Och det är faktiskt inte så svårt. Man kan bara ställa en enkel fråga som "Varför skulle jag städa och inte du?" eller "Varför skall jag koka kaffet och inte du?" eller "Varför är kvinnobilden i media och reklam så snäv och förvrängd?" I egenskap av privatperson, samhällsmedborgare och konsument - både tänk och agera feministiskt! Kräv där du står! Och kom ihåg; "Opinions are cheap, arguments are sacred." Det räcker inte att tycka, man måste kunna argumentera också. Argument som "städ-gen/meckar-gen" eller "för att du är kvinna/man", duger inte. Det är inte underbyggda argument, det är puckade åsikter.
Lästips: "Ordination Vardagsfeminism - Handbok i jämställdhet hemma och på jobbet" av Jennie Sjögren, 2003, Bokförlaget DN.