Den subjektiva rätten till dagvård är en av grundstenarna i ett fungerande och jämställt välfärdssamhälle. Med jämna mellanrum höjs röster för att denna rätt borde slopas eller begränsas. Svenska Kvinnoförbundet anser att den subjektiva rätten till dagvård är en av de viktigaste strukturerna som främjar såväl barnens väl som jämställdheten och jämlikheten i vårt samhälle och att den följaktligen skall bevaras. Samhällsbygget skall inte saneras på barnens bekostnad i ekonomiskt trängda tider.
Det är viktigt att i debatten om den subjektiva rätten till dagvård inte falla i fällan om den lyckliga mamma, pappa, barn-familjen. Det finns familjer med bara en förälder och det finns även familjer där det finns problem av olikartade slag.
För barnets välmående är det viktigt att få möjlighet till en trygg vardag även om det finns problem i familjen. Den subjektiva rätten till dagvård kan i många fall förebygga utslagning i samhället. En trygg dagvårdsplats kan vara nödvändig för ett barn i behov av särskilt stöd eller vars uppväxtförhållanden är otrygga eller sårbara. Det är de barn som är i den svagaste ställningen som skulle drabbas mest om den subjektiva rätten till dagvård skulle slopas.
Diskussionen om att införa prövning av behovet av dagvård för barn i familjer med särskilda behov är att dela in familjer i olika klasser. Har vi inte klasskillnader skapar vi nya på detta sätt.
Det kan även vara på sin plats att poängtera att dagvården underlättar invandrarbarns integrering i samhället. Invandrarbarn lär sig snabbt det nya språket på dagis, får kompisar och blir vana att fungera i den nya kulturen. En lyckad integrering av invandrare är a och o i samhället för att eliminera utslagningsrisker och segregering och i förlängningen problem det medför.
Utan ett täckande dagvårdssystem skulle det inte heller vara lätt att förbättra småbarnsföräldrars sysselsättningsgrad. Den subjektiva rätten till dagvård tryggar arbetssökande föräldrars rättigheter i och med att de kan vara aktiva arbetssökanden och snabbt ta emot erbjudet arbete eftersom barnet eller barnen har rätt till en dagvårdsplats. Rätten skyddar speciellt ensamförsörjares möjligheter att delta i arbetslivet. Det här systemet är en förutsättning för den ekonomiska tillväxten och landets internationella konkurrenskraft.
Utgångspunkten med den subjektiva rätten till dagvård bör vara rätten till heldagsvård. I stället för att begränsa eller slopa den servicen bör kommunerna och tredje sektorn sträva efter att skapa och utveckla även andra former av dagvård, så som halvdagsvård, deltidsvård samt olika klubbar och lekparker.
Dessa möjligheter är speciellt viktiga för de familjer där den ena föräldern är hemma. För barnets grundtrygghet är det viktigt att vårdförhållandet är stabilt. Därför anser Svenska Kvinnoförbundet att barnet borde få komma tillbaka till samma daghem, om familjen sköter barnet hemma eller använder sig av alternativa dagvårdsformer under en tid till exempel på grund av en ny föräldraledighet eller tillfällig arbetslöshet. Det här garanterar inte det nuvarande systemet.
Allt fler föräldrar jobbar dessutom oregelbundet och saknar eller bor långt från släktingar som kan hjälpa till, vilket gör att behovet av kvälls- och nattöppna daghem för föräldrar med nattarbete och oregelbundna arbetstider har ökat.
Dagvårdsbehovet och olika former av det är stort och dagvårdssystemet borde utvecklas till att flexibelt och på bästa sätt svara mot de olika behoven. Att frånta någon en rättighet är inte rätt lösning.
Svenska Kvinnoförbundets kvinnopolitiska utskott
Camilla Sandell, ordförande
