För att nå de jämställdhetspolitiska målen är familjepolitiken i en central roll. Det gäller såväl kvinnors möjlighet att delta i arbetslivet på lika villkor som mäns rätt till ett aktivt föräldraskap. Löneojämställdhet, pensioner och diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden är exempel på missförhållanden som påverkas av den bedrivna familjepolitiken.
På sistone har många små justeringar gjorts eller planerats inom ramen för familjepolitiken. En stor del av dem har man beslutat om utan noggrannare konsekvensanalyser och utan en helhetssyn, en analys av hur de olika delarna påverkar helheten. Bland annat ville man begränsa den subjektiva rätten till barndagvård för barn som har en förälder som är hemma med ett yngre syskon samt dela hemvårdsstödet jämnt mellan mamman och pappan. Reformerna har inte beaktat faktorer så som orsaker till att många mammor stannar länge hemma (en stor del saknar jobb att återgå till på grund av det utbredda fenomenet med visstidsanställningar), att man med begränsningar i den subjektiva rätten till dagvård vill lösa problem som inte existerar på ett sätt som är dyrt och byråkratiskt och det faktum att mannen i många familjer tjänar mer än kvinnan (hemvårdsstödet är inte inkomstbundet).
Många organisationer som jobbar för jämställdhet och forskare som är insatta i familjepolitiska frågor har varit kritiska till metoderna och istället efterlyst större strukturella förändringar i det inkomstbundna familjeledighetssystemet. Allt fler talar för den så kallade 6 + 6 + 6-modellen som en viktig åtgärd för att förbättra kvinnans ställning på arbetsmarknaden och samtidigt stärka männens ansvar för hem och barn.
Den subjektiva rätten till dagvård är viktig med tanke på jämställdheten, men är främst en fråga om barnens rätt till kvalitativ barnfostran. Det är värt att minnas att Finland ligger långt under medeltalet i OECD-länder då det gäller barnens deltagande i dagvård och förskola. I många andra länder ses det som synnerligen viktigt för barnens utveckling att de får ta del av småbarnsfostran. I Finland finns en tendens att se dagvården enbart som förvar av barn för att möjliggöra föräldrars förvärvsarbete.
När Finlands framtida familjepolitik utformas bör frågorna ses ur ett helhetsperspektiv där förändringar i olika delområden så som föräldraledighetssystemet, fördelningen av kostnaderna för föräldraskap, hemvårdsstödet, dagvården och barnbidraget påverkar varandra. Reformer bör föregås av könskonsekvensanalyser.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
- att nästa regeringsprogram omfattar en familjepolitisk helhetsreform av bl.a. familjeledighetssystemet, lagen om småbarnsfostran och hemvårdsbidraget. Ingredienser i den reformen ska vara 6+6+6-modellen, kvaliteten inom småbarnsfostran och barns subjektiva rätt till dagvård. Reformen bör förhandsgranskas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs r.f.
Peggy Heikkinen
ordförande
Matilda Hemnell
sekreterare
Årsmötets svar:
Det är viktigt att partierna i nästa regeringsprogram tar upp en förnyelse av familjepolitiken och då ser den som en helhet precis som motionärerna föreslår.
I vårt grannland Sverige har föräldrarna idag en ledighet på 480 dagar med föräldrapenning medan den i Finland är cirka 320 dagar. En förlängning av föräldraledigheten är välkommen och den ingår i detta paket enligt 6+6+6 modellen. För familjen skulle det också vara välkommet med större flexibilitet i uttaget av ledigheten.
Vårdledighet har en av föräldrarna rätt att hålla efter föräldraledigheten och den ledigheten sträcker sig tills barnet är 3 år gammalt. Under vårdledigheten kan man erhålla hemvårdsstöd. Det är främst kvinnor som är vårdlediga (cirka 94 %) och uppskattningsvis en tredjedel av kvinnorna som får hemvårdsstöd har inte ett jobb att återgå till. Därtill tillkom 1.1.2014 flexibel vårdpenning för föräldrar som arbetar deltid.
Nu behövs verkligen en helhetssyn, för ett jämställt föräldraskap är bra för barnen, familjen och samhället.
Årsmötet understöder motionen och yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
- att nästa regeringsprogram omfattar en familjepolitisk helhetsreform av bl.a. familjeledighetssystemet, lagen om småbarnsfostran och hemvårdsstödet. Ingredienser i den reformen ska vara 6+6+6 modellen, kvaliteten inom småbarnsfostran och barns subjektiva rätt till dagvård. Reformen bör förhandsgranskas ur ett jämställdhetsperspektiv.
