Jag vill idag fästa er uppmärksamhet på dagens unga pojkar i Finland och då menar jag mycket unga d.v.s. småbarn. Vi vet att unga pojkar, redan som tonåringar riskerar att slås ut oftare än flickor, även om det på sista tiden kommer signaler om att också flickornas situation håller på att bli sämre. I barnens utveckling spelar språket en stor roll och den mångomtalade PISA undersökningen har visat att pojkarnas läsförmåga är så mycket sämre än flickornas. Den grupp av ungdomar som klassades att ha svag eller mycket svag läsförmåga består till 75-87% av pojkar. Här ser vi egentligen ingen skillnad mellan språkgrupperna heller.
Att förstås och använda sitt språk är centralt för att kunna göra sig förstådd verbalt och inte behöva ta till knytnävarna för att få sin vilja fram. Det har ju redan länge talats om att pojkarna i högstadiet sällan skriver långa uppsatser, utan att man egentligen tagit i detta problem.
Hur man skall få en ändring på detta har jag ju ingen universallösning på men det behövs samarbete mellan föräldrar skola och dagis. Föräldrarna har en viktig roll och kan påverka genom att redan i tidig ålder stöda barnens läsintressen. Även lärarna har en viktig roll i hur de lyckas engagera elever i olika läsaktiviteter. Lärarna kan påverka eleverna bland annat genom att ställa rätt frågor, ge tid för elevers egna funderingar och uppmuntra till läsning
Men det är inte bara skolan och hemmet som skall stöda språkutvecklingen och intresset för läsning, utan även dagisen har här en viktig roll. Redan i dagisen blir pojkarna ofta språkligt mer åsidosatta än flickorna. Vi ger med andra ord inte tillräckligt bra språkliga färdigheter åt pojkarna för att de senare verbalt skall kunna uttrycka sig. Projekt med jämställdhet på dagis som bl.a. Folkhälsan har genomfört har visat att pojkarna oftare än flickorna av de vuxna får korta tilltal och korta uppmaningar. Vid lunchbordet sätts flickor mellan pojkarna för att det skall vara lugnare vid lunchen. Men samtidigt har det visat sig att detta leder till att pojkarna blir uppassade av flickorna. Filmning av olika situationer vid dagisen har visat att pojkarna inte alltid har ord för det de vill föra fram, men flickorna lär sig snabbt vad de vill. Detta i sin tur leder till att pojkarnas ordförråd inte växer på samma sätt som flickornas.
De vuxna lyssnar inte heller i tillräcklig utsträckning på pojkarna. T.ex. när barnen är på väg ut på dagis får pojkarna korta uppmaningar att klä på sig medan personalen vanligen för längre diskussioner med flickorna. Genom att lyssna lär man sig.
Tillbaka till PISA. I alla de nordiska länderna var könsskillnaderna i läsning stora, men speciellt stora i Finland. Ett jämställdare dagis ger pojkarna bättre språklig start och för flickorna en mer självständig ställning där de inte behöver fungerar som buffertar mellan pojkarna. Därför skulle Kvinnoförbundet vilja ha jämställdheten införd redan i dagis och förskola.
Jag är därför speciellt glad för det initiativ som Kvinnoförbundets lokalavdelning Sörnäs har tagit genom att skänka genusmedveten litteratur till huvudstadens dagisar, för att ge barnen fler möjligheter. Pojkarna har rätt att få ett mångsidigt språk för att lättare kunna uttrycka sig med ord, men sen måste vi också lyssna på dem.
Samuli Koiso-Kanttila som varit med om att på finska inom Väestöliitto starta upp en telefonlinje för pojkar lägger vikten på att lyssna. Denna telefonlinje har blivit oerhört populär och han säger också att pojkarna som ringer till linjen inte är så lätta att förstå till först, att de har svårt att hitta ord på det de vill säga. Vilket också antyder att vuxna inte egentligen lyssnar på pojkarna. Samtalen till denna linje var år 2010 ca 22 000 och då hinner man bara svara på vart fjärde samtal. Här lyfter pojkarna ofta upp aggressioner och våld i närmiljön.
I dagens läge när familjevåldet det senaste året varit alltför synligt framme, skulle det vara speciellt viktigt att ta hand om pojkarna och se till att de i förlängningen får en uppväxt fri från våld. Här tror jag faktiskt vi alla kan agera i våra kommuner för att få en början.
Carola Sundqvist
