Bästa årsmötesdelegater, inbjudna gäster, värdinneorganisation, eminenta tjänstekvinnor, deltagare från när och fjärran – välkomna till Svenska Kvinnoförbundets årsmöte anno år 2008!
Svenska Kvinnoförbundet fyller detta år 101 och det kan tydligt noteras att förbundet är en vital dam i sina bästa år som samlat på sig mängder med erfarenhet och kunskap under åren men också spritter av ungdomlig iver att nyttja dessa resurser på barrikader och i maktens korridorer för att föra visionen om ett jämställt samhälle närmare målet.
Året som ligger bakom madamen har varit händelserikt och omvälvande. Riksdagsvalet var fjolårets största utmaning och resultatet tillfredsställde såväl genom ett återtaget mandat i Österbotten som genom att över hälften av de invalda sfp:arna är kvinnor och svenska riksdagsgruppen därmed kan stoltsera med den jämnaste könsfördelningen i jämförelse med alla riksdagsgrupper. Svenska Kvinnoförbundet kan konstatera att ett av de mål som grundarinnorna uppställde för ett drygt sekel sedan genom stort arbete har kommit närmare sin besanning – nämligen att kvinnornas andel i politiken skulle vara lika stor och tillskrivas lika stor tyngd som männens. Med en riksdag där styrkeförhållandena är 41-59 % till männens fördel och en regering med andelsförhållandena är 60-40 till kvinnornas börjar den kvantitativa jämställdheten vara närmare än någonsin, men beträffande kvaliteten finns det ännu en hel del att göra. Självfallet blev det också en glädje att svenska folkpartiet tog plats i den nya regeringen och därtill att ministerrepresentationen består av en kvinna och en man. Att jämställdhetsministerportföljen också tillföll oss ger en fantastisk möjlighet till samarbete och inflytande som vi under det gångna året har nyttjat och framöver också kommer att använda oss av för berikande av landets jämställdhetspolitik.
Firandet av den pigga och pondusfyllda damens hundrade födelsedag var ett projekt som hette duga och jubilerandet har inte undgått någon då det begicks den 26 oktober med pompa och ståt samt fulla hus i form av en dagsfest och en kvällsfest. Tack till alla er som gjorde detta födelsedagsfirande möjligt och var med och hade roligt! Jubileet samt årets aktiva verksamhet på den politiska arenan har berett Svenska Kvinnoförbundet god synlighet och jordmånen för de slagord, analyser och initiativ som den intressanta rösten åstadkommer har varit mycket gynnsam. Så skall det också förbli om jag får bestämma.
Många jämställdhetspolitiska frågor har varit på tapeten. Regeringsprogrammets jämställdhetsmål bäddade redan från första stund för en period där frågorna om kvinnors och mäns lika rättigheter gällande resurser, utrymme och inflytande är brännbart stoff. Året 2007 kommer att gå till historien som det år då helhetslöneuppgörelserna slutligen blev ett minne blott och begreppet trepartsförhandling fick en helt ny innebörd genom TEHY:s modiga kamp för att ge ekonomisk upprättelse till en grupp hårt arbetande människor – som till största del utgörs av kvinnor. Det symboliska värdet av löneuppgörelsen var ännu större än de absoluta talen. Fortfarande finns det mycket att göra och Svenska Kvinnoförbundet är stödjande och aktivt arbetande part i att lönerna för kvinnodominerade branscher skall höjas ytterligare. Likalönsprincipen är ingen filosofisk floskel man lyfter fram när det behövs stilpoäng utan ett medel i en hård kamp som vi skall begå. Alla vinner på att lika lön betalas för lika arbete och ansvar.
Ett annat sammanhang där det bara finns vinnare är då människosynen, som kommer till uttryck i politik och samhälle genom ord, handlingar och strukturer, beaktar alla människors lika värde och rätt till respekt, integritet och jämställdhet. Frågan om människosynens nyanser i politiken berör oss alla och senast i samband med diskussionerna kring sexuella trakasserier och sms-kampanjer. Det är ironiskt att fenomen som sexuella trakasserier och sambandet sex och makt, vilka förekommer i otaliga sammanhang och per definition är allas ansvar att motverka, kommer i dagen bland representanter för de högsta politiska beslutsfattarna. Media har sitt finger med i spelet och har definitivt del i den ton som diskussionen har tagit. Samtidigt är det hög tid att synliggöra vilka attityder till kvinnors och mäns roller som ligger dolda hos människor samt dags sätta stopp för de beteendemönster som attityderna ger upphov till. Jag har i talrika intervjuer under de senaste veckorna fördömt en människosyn i politiken som tillåter inflytelserika personer att nyttja människor som maktrekvisita och därmed upprätthålla en bild av mannen som tar för sig vad han vill på grund av sin ställning samtidigt som han kan predika respekt, demokrati och rättvisa i nästa andetag. Därtill har jag påtalat dåvarande utrikesministerns förtroende förbrukat. Det nödvändiga ministerbytet gjordes efter en del om och men av ansvarig instans och nu börjar efterdyningarna svalla.
Nyhetsbyrån STT har i ett nyhetsmeddelande den 2.4 påtalat att de politiska kvinnoorganisationerna inte har tagit ställning till Kanervahärvan och i andra forum muttras det att ”moralkärringarna” har snuvat Finland på en bra utrikesminister. Inlägg av denna typ gör mig arg – den finskspråkiga pressen noterar inte de uttalanden som görs på svenska på nationell nivå, pressen överlag är också mycket selektiv beträffande vilka inlägg som tillåts passera nyhetströskeln från kvinnoorganisationernas sida och tar vi ställning är det för fel saker enligt andra debattörer. Detta kallas dubbel bestraffning – damn if you do and damn if you don´t. Kvinnoorganisationerna skall tydligen vara politikens människoetiska samvete men helst inte göra annat än vara tysta och dekorativa. Jag vägrar! Svenska Kvinnoförbundet och hennes medsystrar är inte långlivade och enträgna järnladys för intet. Det skall inte vara så att kvinnoorganisationernas roll i debatten kring människosyn och attityder om kön enbart skall reduceras till grindvaktens eller pekfingrets. Som politiska aktörer är vi med om att förverkliga ett människovärdigare och jämställdare samhälle och den som sätter det ensamma ansvaret på oss för att påtala samhällets brister – om det så är medier eller medborgare – bör se sig själv i spegeln. Det är allas vårt ansvar – såväl de politiska aktörernas, medias som medborgarnas – att bidra till att omsätta en hållbar och respektfylld människosyn i samhällsdebatten. Bara på det viset kan politikens trovärdighet återtas och jämställdheten komma närmare målet.
Som redan nämnt är Svenska Kvinnoförbundet en levnadsglad, mångsidig och välrenommerad dam i sina bästa år men för henne liksom för vem som helst lönar det sig att fundera över var man befinner sig samt vart och hur man är på väg. Som ni delegater redan noterat i läsandet av årsmöteshandlingarna är det ett händelserikt år som ligger framför oss. Verksamhetsplanen lyfter upp tre prioriteringsområden – kommunalvalet, den lokala aktiviteten och organisationens utveckling.
Beträffande kommunalvalet ställer Svenska Kvinnoförbundet upp ett ambitiöst mål – de kommuner där vi och sfp verkar skall bli bäst på jämställdhet genom information, hårt arbete och politik som sker nära människan. Därtill skall hälften av de invalda vara damer. En jämställdhetshandbok för kommunalt förtroendevalda skall utarbetas och presenteras och vårt politiska material skall vara ett stöd för kandidater och förtroendevalda i att förverkliga likvärdiga möjligheter för alla invånare att delta, bo, påverka, använda service och leva i kommunerna – inte bara i allmänhet utan också på sitt eget språk. Nomineringen och planeringen av kampanjen har inletts i kommunernas lokalavdelningar och med gemensamma krafter skall vi göra valet till en framgång för kvinnoförbundet, sfp och jämställdheten. Satsningarna på den lokala aktiviteten, d.v.s. på lokalavdelningarna, regionalt samarbete och på kommunikation, är också ett led i att stöda valarbetet och det som hela kvinnoförbundets existens baserar sig på – individernas vilja att aktivera sig inför kvinnors och mäns lika rättigheter. Valet av tre viceordförande istället för två är en åtgärd som kommer att stöda förbundets synlighet och verksamhet lokalt, regionalt och nationellt.
Att svenska kvinnoförbundet har en intressant röst bestrider ingen men varje organisation vinner på att fundera över strukturerna, verksamheten, informationsgången och ekonomin för att ännu mera framgångsrikt verka för att föra fram budskap, samla kvinnor och också män till arbetet för jämställdhet på svenska, intensifiera interaktionen och stärka nätverksfunktionen. Organisationsutvärdering på bred bas är inte ett lyxgöra som man tillåter sig när allt annat är gjort – det är en förutsättning för synligt politiskt substansarbete, för aktivering av tidigare och nya medlemmar i verksamheten och för den allmänna trivseln och stämningen inom förbundet. Organisationsutvecklingen är också nödvändig för att resurserna bestående av tid och pengar skall vara i ett med ambitionerna i förbundet. Svenska Kvinnoförbundet vill, kan och gör men är inte resurserna prioriterade enligt ambitionen blir resultaten inte de önskade och risken för utbrändhet är omfattande. Att nedmontera ambitionerna är inget alternativ. Vill vi bli tagna på allvar måste vi också ta oss själva och vikten av utveckling, prioritering, resurser och samverkan på allvar. Vem skall värdesätta arbetet för kvinnors och mäns lika levnadsförutsättningar och tyngd i samhället i första hand om inte vi själva. Att leva som vi lär väcker respekt och ökar våra möjligheter att uppleva resultat för långvariga strävanden.
Initiativkraften sjuder bland förbundets lokalavdelningar och medlemmar och med denna aktivitet så tvivlar jag inte på att vi skall fortsätta skriva politisk historia. Till detta årsmöte har det strömmat in hela 19 motioner vilket är en nära hundraprocentig ökning jämfört med ifjol. Teman såsom motverkande av våld mot kvinnor och sexuellt våld i kommunen, dagvårdens flexibilitet och dagvårdares löner, ställningstaganden emot kärnkraft och för miljökonsekvensbedömd upphandling, handikappade kvinnors ställning samt vikten av att kunna ge barn dubbla efternamn kommer att behandlas. Jag ser fram emot givande diskussioner i utskott och i salen och en aktiv politisk verksamhet under året!
Svenska Kvinnoförbundet är en organisation med många ansikten bestående av kvinnor och också män i olika åldrar, med olika härkomst och levnadssituationer. Alla delar vi samma vilja – ett samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett samhälle som inte begränsar utan låter alla vara sig själva och välja sin egen väg – den liberala feminismen i ett nötskal. Nycklarna till ett jämställt samhälle är krav, kunskap, kontakter och kvinnokraft:
Krav
Jämställdhet är en demokratisk utgångspunkt, inte en marginalfråga. Vi kräver lika rätt till makt, resurser och livsutrymme för både kvinnor och män i arbetslivet, i hemmet och i politiken.
Kunskap
Jämställdhet är ett kunskapsområde. Din erfarenhet och din kunskap är värdefull för oss. Genom samarbete når vi förändring.
Kontakter
Jämställdhet nås genom aktivitet och kontakter. Vi skapar nätverk, tar politiska initiativ och påverkar såväl lokalt, nationellt som internationellt.
Kvinnokraft
Jämställdhet innebär lika värde för systerskap och broderskap. Mångfald, solidaritet och ömsesidig respekt är stommen i den kvinnokraft vi står för och delar med oss av.
Svenska Kvinnoförbundet ställer kraven, har kunskapen, kontakterna och kvinnokraften sedan 101 år tillbaka. Nycklarna öppnar dörren till framtiden – låt oss använda dem tillsammans!
