I dag mår barn och ungdomar allt sämre. Forskning visar på stressade barn och ungdomar, ökat antal insjuknade, i t.ex. anorexi, och ett utbrett psykiskt illamående. I dag vårdas psykisk ohälsa allt mer med mediciner än med förebyggande och vårdande insatser. Det är viktigt att komma ihåg att med ett förebyggande arbetssätt och tidigt uppmärksammande räddar vi många barn och ungdomar. Familjens välmående påverkar barn och unga och därför är det viktigt att stödja hela familjen och främja ett positivt mående.
Att satsa i ett tillräckligt tidigt skede ger ekonomiska inbesparingar på lång sikt och genom att satsa på dagens barn och ungdomar så tryggar vi framtiden. Barnen är vår framtid, det är vikigt att satsa på dem nu och inte sen!
Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning föreslår att:
-
Kvinnoförbundet lyfter upp vikten av preventivt arbete när det gäller barn och ungdomar
-
Kvinnoförbundet arbetar för att det i kommunerna finns öronmärkta pengar för preventivt arbete
-
Kvinnoförbundet stöder en effektivare användning av nätverksresurser när det gäller barn och ungdomar
-
Kvinnoförbundet poängterar vikten av tillräckliga resurser för förebyggande elevvårdsarbete och för individuell studiehandledning
-
Kvinnoförbundet uppmärksammar behovet av att barn får växa upp tillsammans med åtminstone en psykisk och fysiskt närvarande vuxen
-
Kvinnoförbundet värdesätter satsningar på hela familjen när det gäller preventivt arbete
Helsingfors den 16.2.2007
Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning r.f.
Monica Mickos, ordförande
Johanna Öhman, sekreterare
Centralstyrelsens utlåtande på motion 4 och 5:
Otaliga undersökningar visar att barn och unga mår dåligt. Den stora majoriteten lever och mår bra, men klyftan mellan dessa och dem som mår allt sämre i vårt land växer. Vikten och behovet av preventivt arbete speciellt vad gäller barn och unga är vida erkända, och det finns knappast en kommun i Finland som inte skulle arbeta med förebyggande arbete just för dessa grupper. Problemet är bl.a. att begreppen är diffusa och att man skriver in olika saker i dem, beroende på vem det är som uttalar sig. Preventivt arbete är ju lika väl specifika åtgärder inom social- och hälsovård såsom t.ex. barnskydd, sociala förmåner för att förhindra utslagning och satsningar på skolhälsovård, som satsningar på konstnärliga ämnen och idrott i skolschemat, för att inte tala om vikten av att barn och unga överlag erbjuds vettiga hobbyn som utvecklar den egna personligheten och ger barnen och ungdomarna en meningsfull fritid.
Svenska Kvinnoförbundets centralstyrelse anser att motionsställarnas ärende är angeläget och stöder motionernas innehåll vad gäller vikten av preventivt arbete speciellt riktat till barn och unga, samt anser det vara väsentligt att mera görs för att rikta in stödet på hela familjen. Också kommunernas roll i det förebyggande arbetet är helt central. Nätverkstänkandet i det preventiva arbetet är oerhört centralt och har också uppmärksammats i flera nationella och regionala projekt som sammanknutit statliga och kommunala aktörer med olika organisationer och andra aktörer inom den tredje sektorn och med företag.
Samtidigt är det nödvändigt att klart uttala vilka ytterligare åtgärder som behövs för att det preventiva arbetet skall bära konkret frukt, var det behövs tilläggsresurser och hur man ska råda bot på att allt fler tycks falla utanför skyddsnäten. Både barnombudsmannen, biträdande justitiekansler Jonkka och statens revisionsverk har nyligen fäst uppmärksamhet vid att de rekommendationer som finns för skolhälsovården inte följs i kommunerna, och att skillnaderna mellan kommunerna är stora. Elevvårdspersonalen är underdimensionerad, hälsogranskningar utförs inte så som rekommendationerna föreskriver, och skolhälsovårdens förebyggande roll har blivit otydlig. Problemet är här att social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer inte är juridiskt bindande för kommunerna. Barnombudsmannen har också påtalat att rådgivningsbyråernas resurser inte räcker till för att i tid upptäcka barn i behov av särskilt stöd. Resursbristen medför också att rådgivningsbyråerna inte når upp till rollen som resurscentra för hela familjens välbefinnande som de kunde – och borde – vara.
Centralstyrelsen föreslår för årsmötet att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
-
att det preventiva arbetet i kommunerna som gäller barn och ungdomar förstärks genom att social- och hälsovårdsministeriet utfärdar bindande styrmedel för skolhälsovården. Skolorna bör tilldelas hälsovårdare, läkare, psykologer och kuratorer enligt behov.
-
att skolelever och studerande får tillräcklig förebyggande hälsovård.
-
att antalet skolhälsovårdare och –läkare utökas för att säkra den förebyggande hälsovården.
-
att skolhälsovården ges på svenska i alla svenska skolor.
-
att rådgivningsbyråerna ges ökade resurser för att i tid kunna upptäcka barn i behov av särskilt stöd och för att i ökad omfattning kunna stöda hela familjens välbefinnande.
-
att alla samhällets resurser effektivare tas i bruk i det preventiva arbetet när det gäller barn och ungdomar. De bästa resultaten nås genom att statliga och kommunala myndigheter samarbetar med aktörer inom den tredje sektorn och med företag.
