Bild på Ramieza Mahdi

Ramieza Mahdi: Representation

03.09.2020 kl. 11:15
Jag tror att de flesta håller med mig om att mångfald behövs i vårt samhälle. Företag, politiska partier och organisationer har insett att en mångfald av individer ger en konkurrenskraft, attraktivitet och lyfter organisationens image. Ändå upplever jag att det finns ett stort gap mellan mångfald och inkludering. Har ni funderat på vems villkor inkluderingen sker, frågar Ramieza Mahdi i dagens blogginlägg om mångfald och inkludering.

Det här ämnet är något jag har funderat på väldigt länge. Speciellt under de senaste åren har det blivit tydligare eftersom jag är mera aktiv i samhället och deltar i många diskussioner. Ämnet handlar om mångfald. Det är ett känsligt ämne och jag ska försöka skriva utan att låta anklagande eller aggressivt. Jag tror att de flesta håller med mig om att mångfald behövs i vårt samhälle. Företag, politiska partier och organisationer har insett att en mångfald av individer ger en konkurrenskraft, attraktivitet och lyfter organisationens image. Ändå upplever jag att det finns ett stort gap mellan mångfald och inkludering. Har ni funderat på vems villkor inkluderingen sker? Vad menar vi när vi säger att vi behöver mångfald? Jag vet att människor menar väl när de säger att vi har mångfald eller att vår organisation är inkluderande. Men vad menar de när de säger så?

Det finns många verktyg och termer som fokuserar på hur vi kan uppnå rättvisa. Förra året hade vi strategidag i vår organisation. Det som konsulten gång på gång upprepade var "diversity and inclusion". Det är ett aktuellt ämne och man sätter tid och resurser på hur vi ska göra samhället mera inkluderande. Men jag märker att det råder stor brist kunskap om vad termerna betyder och hur människor tolkar dessa termer. Jag är tveksam till om alla faktiskt förstår vad man menar med dem.

Problemet är att man blandar ihop mångfald och inkludering. De betyder inte samma sak och jag påstår starkt att det ena inte fungerar utan det andra. Jag ska förklara vad jag menar. Tex. jag som är en invandrarkvinna blir erbjuden ett jobb i ett företag. Företagets mål är att ha en arbetsmiljö där arbetstagarna är mångkulturella. Mitt mål är att komma in i det företaget för jag ser att det finns en god chans att göra karriär. Förutom att jag uppfyller utbildningskraven så passar jag in i den profil de söker. Jag som arbetstagare är tacksam att jag har fått en chans. Men sedan händer det något och sakta börjar man inse att ens enda syfte i organisationen är att vara en representant och ta hand om uppgifter som inte gynnar dig i din karriär. Möjligheten till karriär eller ledarroller blir yttersta liten eller är lika med noll.

Believe me, jag har varit där flera gånger och det suger faktiskt. Det är en bitter läxa jag har lärt mig. När mångfald likställs med  kryss i en ruta får vi stora problem och bäddar för missförstånd. Hur ska individen uppnå sina mål om det verktyg som skulle göra arbetsmarknaden mer rättvis är också är det som gör att man hamnar i en snyggt förpackad fälla?

Det är här inkluderingen kommer in. Om man tror att alla har samma rättigheter att existera på samma villkor så måste vi använda inkluderingsverktyget där man aktivt jobbar för att ta vara på personens potential och förmågor och inte enbart utnyttja dem i mångfaldens namn. Även om jag anser att representation, mångfald och inkludering är bra verktyg, så missbrukar man dessa verktyg. Det skadliga i representationen är att man blir tilldelad en uppgift som samhället tror att man vill ha eller att man måste ha. Samhället glömmer bort individualiteten,unikheten hos gruppen (invandrare) och deras kapacitet. Mångfald betyder inte ett visst antal anställda i ett företag med invandrarnamn. Och det blir tröttande att bara existera för att fylla i en mångfaldskvot. I värsta fall kan det leda till missnöje, depressioner och uppgivenhet.

Det låter kliché, men vi människor är lika och har samma behov. Jag tex. vill ha en framgångsrik karriär och uppnå mina mål och ambitioner samtidigt som jag vill bygga ett välmående samhälle. Och JA, jag är en representant, men inte den representant som de flesta tror eller vill att jag ska vara. Jag kan vara representant för en grupp och ändå ha individuella mål. Jag kan tillhöra en grupp i samhället, men den grupptillhörigheten har ingen betydelse och definierar inte vem jag är som person och vad jag är kapabel att göra. Detta tenderar man att glömma i många sammanhang.

Inkludering handlar om ett VI tänk. Inte vi ( de som tror sig ha förtur i företaget eller organisationen) och de (gruppen man anser inte riktigt hör hemma i organisationen eller företaget). Vi och de tänk är farligt. Man skapar hierarkier och sätter upp osynliga murar och barriärer. Inkludering betyder inte att man med barmhärtighet låter någon sova på din soffa över en natt. Det handlar om att skapa gemenskap och tillhörighet. Inkludering är när man kan känna och säga att detta är min arbetsplats, mitt land, vårt företag eller vår organisation. Och det är då mångfalden och inkluderingen fungerar bäst.

Inlägget publicerades ursprungligen på Ramieza Mahdis blogg den 28 augusti 2020.

Ramieza Mahdi