Jag är kvinna och ung, och att jag är det påverkar hur jag behandlas. Till exempel har jag under min fullmäktigeperiod bland annat blivit tilltalad med ”lilla du”, det har frågats om jag vet något om saken med tanke på min unga ålder, det har sagts att jag inte är tillräckligt påläst (utan att säga vad det är jag missat) och en fullmäktigeledamot sa att jag har ”piss i huvudet” då jag röstade på ett sätt han inte skulle ha gjort.
Så här ska ingen bemötas, inte inom politiken, inte på sociala medier eller någon annanstans! Samtidigt vet jag att min verklighet kunde vara betydligt värre, att jag personligen kommit rätt lindrigt undan. Jag är en vit, småningom färdig jurist med ett starkt nätverk och god självkänsla. Tillsammans måste vi arbeta för att människor världen över har samma möjligheter och rättigheter, jag vill se att människor är likvärdiga, att faktorer som kön, ålder, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning och socioekonomisk ställning inte har någon skillnad.
Där är vi inte ännu.
Ett tydligt exempel på flickors särskilt utsatta situation är Plan Internationals undersökning ”Free To Be Online” som publicerades i höstas. I undersökningen framkommer att globalt har 58 % av flickorna utsatts för trakasserier på nätet. I Finland är motsvarande siffra 42 % och bland flickor med funktionsvariation eller flickor med invandrarbakgrund är siffran än högre, över 60 %. Ur undersökningen framkom även att många flickor till följd av nättrakasserierna minskat eller till och med avslutat sitt användande av kanalen där de trakasserats. I Finland har var sjunde flicka avslutat det konto där hon utsattes för nättrakasserierna.
I rapporten Vihapuheen vaikutukset yhteiskunnalliseen päätöksentekoon (Knuutila, Aleksi et al. Valtioneuvosto 2019) framkommer också att av de finländska kommunalpolitikerna utsätts fler kvinnor än män för hatprat.
Ingen ska utsättas för hatprat eller trakasserier. Förutom att trakasserier och hatprat skadar den enskilda individen så är det här ett problem för den offentliga debatten. Det är ett stort problem för vår demokrati att flickor och kvinnor tystas och försöker tystas så här. Vi måste trygga flickors och kvinnors möjlighet att delta på samma villkor på nätet och i den offentliga debatten, allt annat är ett misslyckande!
Det gör mig oerhört ledsen och upprörd att det här är verkligheten. Vi behöver se lagförändringar, bland annat ser jag fram emot att kön inom kort intas som en skärpningsgrund i strafflagen, och vi behöver komma åt strukturer samt ändra värderingar, normer och attityder.
Tillsammans fortsätter arbetet för en bättre värld, en värld där flickor och kvinnor har samma rättigheter och möjligheter att förverkliga sig själv!
Anita Westerholm
Ordförande, Svenska Kvinnoförbundet
Inlägget har publicerats på Zonta Club Raseborgs blogg den 8.1.2021
