Henrika Backlund: Vägen till ett jämställt försvar, del 2

15.02.2023 kl. 12:25
“Kvinnornas militärutbildning skall genomföras på alla nivåer i utbildningssystemet, integrerat och med så få specialarrangemang som möjligt. Det skall inte göras skillnad mellan män och kvinnor men de specialkrav krigstida uppgifter kräver, skall tas i beaktande. Varje uppgift skall besättas med en person som oberoende av kön uppfyller förutsättningarna för att klara av uppgiften. All utbildning och alla uppgifter skall vara tillgängliga för kvinnor”.

Så låter slutsatsen i betänkandet som leder till att ärendet om frivillig militärtjänstgöring för kvinnor avgörs i riksdagen år 1995. 103 röstar för förslaget och 66 emot. President Martti Ahtisaari och försvarsminister Elisabeth Rehn skriver under lagen om frivillig militärtjänstgöring för kvinnor som träder i kraft den första april år 1995. Till tjänstgöring godkänns nu kvinnor med finländskt medborgarskap, i en ålder mellan arton och 29 år och med en god fysisk och psykisk hälsa för att utföra värnplikten. Kvinnor ansöker om att få utföra militärtjänstgöring genom att skicka in en ansökan till staben för hennes militärlän, inte genom att delta i uppbåden för männen. Till skillnad från männen kan kvinnor avbryta sin militärtjänstgöring inom 45 dygn från inryckningsdatumet. 

 

De första tjänstgöringsplatserna som tog emot kvinnor var Luftförsvarets tekniska skola och Idrottsskolan. Tjugofem kvinnor av 793 sökande inledde sin militärtjänstgöring vid dessa truppförband år 1995. Det blev bråttom att arrangera skild inkvartering, duschutrymmen och utrustning och kläder i kvinnostorlekar. Dessutom måste direktiven anpassas för kvinnorna. Det allmänna tjänstereglementet ändrades så att kvinnorna tilläts ha långt hår och tilltalen ändrades till herr och fru. De fysiska testerna anpassades skilt för kvinnorna. Man kompenserade de utgifter kvinnorna hade i och med att de själva måste införskaffa hygienartiklar och underkläder med ett tillskott i dagpenningen med två mark. 

Under det första året inkvarterades de kvinnliga beväringarna till och med i skilda byggnader som männen. Man tog även ställning till förhållanden mellan manliga och kvinnliga beväringar genom en linjedragning om att ömhetsbetygelser inte godkänns i tjänst eller på garnisionsområden och detta skrevs in i det allmänna tjänstereglementet. Försvarsministeriet kom även med ett föreläggande om att gravida kvinnor inte skulle antas till militärtjänstgöring. 

 

Nästa år, 1996, antogs även kvinnor till Jägarbrigaden, Norra-Finlands Signalbataljon, Luftförsvarets Signalskola, Artilleribrigaden, Savolax Brigad, Försvarsmaktens beväringsmusikkår, Fallskärmsjägarskolan, Helsingfors luftvärnsregemente, Nylands Brigad och Finska vikens flotta. Sökande till den frivilliga militärtjänstgöringen för kvinnor var det här året 679 stycken. År 1997 var det möjligt för kvinnor att tjänstgöra vid alla truppförband och 705 ansökte om att få utföra frivillig militärtjänstgöring. Antalet sökande var högt de första åren då många årskullar av kvinnor hade väntat på möjligheten att få utföra frivillig militärtjänstgöring. Sedan sjunker antalet kvinnor som rycker in till cirka 500 per år men under de senaste åren har intresset för frivillig militärtjänst för kvinnor ökat markant, med över 1500 kvinnor som ansökte om att få tjänstgöra år 2021. 

 

Fortsättning följer. 

Henrika Backlund
Magister i militärvetenskaper
Kaptenlöjtnant i avsked

 

Texten baserar sig på min pro gradu-avhandling “ Genusfrågans utveckling i Försvarsmakten” , Försvarshögskolan, 2009