Många, inklusive mig själv, har den senaste tiden ifrågasatt de mänskliga rättigheterna och vem de sist och slutligen gäller, trots att det torde vara självklart att de gäller alla människor. Kan vi längre tala om mänskliga rättigheter och finns det något att fira?
Först kunde vi reda ut vad de mänskliga rättigheterna är, eftersom det av många anses vara ett flummigt uttyck som folk slänger ur sig utan att kanske ens veta innebörden av det. De mänskliga rättigheterna syftar på FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där det behandlas sådant som varje människa har rätt till och som vi har rätt att vara fria från. Det är ett universellt moraliskt ställningstagande och en universell förklaring om att det finns rättigheter som gäller alla människor och som världens stater bör leva upp till. De är inte juridiskt bindande men har gett upphov till olika juridiskt bindande konventioner. (Källa: FN)
Idag kan vi se många exempel världen över på situationer där de mänskliga rättigheterna inte är tryggade: krigen i Gaza, Sudan och Ukraina, barnarbete, Rohingyafolkets situation, kvinnors rättigheter i Afghanistan, HBTQI-personers rättigheter samt behandlingen av flyktingar och deras rätt att söka asyl.
Det är lätt att känslan av hopplöshet och hjälplöshet infinner sig då man läser nyheter och scrollar på sociala medier. Det finns de som vill försöka få oss att glömma de mänskliga rättigheterna eller som förespråkar dem endast då det gangnar deras egna intressen.
Vi får inte godkänna detta. Om vi inte har de mänskliga rättigheterna och moralen att falla tillbaka på, vad lever vi då i för samhälle? De mänskliga rättigheterna bör vara en av grundpelarna i samhället och i all politisk verksamhet, annars kommer polariseringen både lokalt och globalt bara att öka vilket leder till mera hat. Den ökade polariseringen och hatet kan vi redan se på många håll.
När känslan av hopplöshet infinner sig så får vi inte låta den ta över utan vi måste se ljusglimtarna. En ljusglimt som ger mig hopp och kraft dessa dagar är faktiskt människan.
Med hjälp av sociala medier så kan vi idag se vad som händer ute i världen och allt fler blir medvetna om orättvisor och hurudana förhållanden många människor lever i. Det är härligt att se hur människor samlas oavsett ursprung, religion, språk och står upp för det som är rätt. Hur de försöker ge en röst till de som inte har en. Vi måste fortsätta kämpa för de mänskliga rättigheterna, vi är starkare tillsammans!
Så bör denna dag firas? Ja, den bör firas nu mer än någonsin för att påminna både oss själva och andra om vår skyldighet och vårt ansvar i att värna om de mänskliga rättigheterna.
Sandra Al-Asadi
Svenska Kvinnoförbundets internationella utskott
