Samhället måste ta ansvar för att hindra mäns våld mot kvinnor

08.04.2005 kl. 10:00
Proposition 2 till Svenska Kvinnoförbundets årsmöte 2005 och motion 23 till partidagen

Årligen mister omkring 40 kvinnor livet till följd av det fysiska och psykiska våld som kvinnor utsätts för. Förövaren är oftast en man som kvinnan har eller har haft en relation med. Dessutom utsätts årligen omkring 90.000 kvinnor för fysiskt våld i nära relationer, polisen räknar med att 6000-10.000 kvinnor våldtas, utöver det utsätts kvinnor och flickor för sexuella övergrepp och trakasserier.

Sedan maj 2002 har den första nationella telefonjouren för kvinnor som erfarit våld eller hot om våld fungerat, vilket innebär att kvinnor under 19 månader har kunnat ringa till kvinnolinjen gratis. Kvinnor har kunnat ringa till telefonen oberoende av ekonomisk situation eller geografiskt läge. Nationella kvinnolinjen har mottagit samtal från kvinnor runt om i landet. P.g.a. minskat ekonomiskt understöd har den nationella kvinnolinjen sedan början av februari 2004 blivit tvungen att övergå till en telefontjänst som uppbär lokalsamtalsavgift eller mobiltelefonavgift av den som ringer. Fortlöpande stöd har utlovats från Penningautomatföreningen från och med 1.4.2005. Tjänsten är alltså igen avgiftsfri.

Våldet innebär att kvinnors livs och handlingsutrymme minskas. Kvinnan blir ofta isolerad och telefonen är ibland hennes enda sätt att få stöd och bekräftelse på det hon upplever. Ett telefonsamtal erbjuder också en anonymitet som kvinnan ofta känner ett behov av. En stor del av våldet blir aldrig synligt för myndigheter och andra vårdinstanser. Funktionen och behovet av en kvinnojour till vilken varje kvinna som upplevt eller upplever våld, eller hot om våld kan vända sig får därför inte förbises, utan måste understödas.

Vi vill uppmärksamma den funktion och det alternativ en anonym och stödande kvinnojourtelefon utgör till myndighetsinstanser. Det är oerhört viktigt att kvinnor som upplevt eller upplever våld kan vända sig till någon som lyssnar och stöder då det behövs, utan att fundera på vilka följder detta kan få. Kvinnojouren arbetar utgående från varje enskilt samtal, från kvinnans situation, önskemål och kan erbjuda ett lyssnande och bekräftande alternativ. Kvinnojouren informerar och hjälper kvinnorna att ta kontakt med myndigheter då hon själv känner sig redo. Fokus för samtalet är alltid kvinnan och hennes behov just då.

Nationella kvinnolinjen som består av utbildade jourkvinnor erbjuder stöd oberoende av var kvinnan som söker stöd geografiskt befinner sig och på fyra olika språk (svenska, finska, ryska och estniska).

Under det senaste året har man från regeringshåll uppmärksammat våld mot kvinnor i större grad än tidigare, men trots det finns det inte nationellt tillräckligt med kunskap, kapacitet och förståelse för våldet som kvinnorna upplever. I Europeiska Unionen och FN använder man sig av termen ”våld mot kvinnor”, men i Finland särskiljer man ”familjevåld” från dess egentliga definition och skapar en könsneutral våldskategori. Denna särskiljning omöjliggör en strukturanalys av mäns våld mot kvinnor, vilket påverkar även de åtgärder som utvecklas. Detta kan på finländskt håll iakttas genom den från statsmakten ensidiga inriktningen på de omedelbara insatserna som misshandelsfall kräver och den totala frånvaron av förebyggande verksamhet.

Nordiska ministerrådet koncentrerar sitt jämställdhetsarbete under åren 2001-2005 bl.a. på att förebygga våld mot kvinnor. Det är hög tid att också Finland tar ansvar i den förebyggande verksamheten mot mäns våld mot kvinnor. Det handlar om en människorättsfråga där samhället inte kan frånsäga sig ansvaret genom vaga formuleringar, betalfunktioner och tillit till frivilliga insatser.

Med hänvisning till ovanstående yrkar Svenska Kvinnoförbundet på att Svenska folkpartiet verkar för:

  • att nationella kvinnolinjens finansieringsunderstöd garanteras för upprätthållandet av en avgiftsfri telefonjour

  • att fler telefonlinjer med svenskspråkig service upprättas genom finansiering av utbildning av svenskspråkiga kvinnor

  • att preventiva metoder utvecklas för att motarbeta mäns våld mot kvinnor. Dessa metoder ska implementeras i barn- och ungdomsarbete för att förändring ska vara möjlig. De som arbetar med barn och unga måste få utbildning om hur de ska tillämpa metoderna.

Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Lena Karlsson-Finne, förbundsordförande
Agneta Udd-Saarela, generalsekreterare

Partistyrelsens utlåtande:

Motionären tar upp ett mycket angeläget samhälleligt problem. Behovet av samtalsjour för kvinnor som upplevt eller upplever våld ökar i en jämn ström.

För många människor är det viktigt att kunna ringa upp anonymt och tala ut utan att ”stämplas” som problemfall. Redan att artikulera problemen kan hjälpa människor att se sakerna i ett annat ljus och kanske hitta en utväg.

Det finns skrämmande många rädda och ensamma människor utan några som helst kontakter att ventilera sin oro med. Att den nationella telefonjouren för kvinnor igen, efter ett avbrott på elva månader, blivit avgiftsfri är en mycket positiv utveckling och det gäller nu att trygga detta.

Även inom EU har våldet mot kvinnor tillägnats en hel del uppmärksamhet, bland annat i och med den internationella kvinnodagen den 8 mars. Parlamentet diskuterade i plenum det faktum att miljontals kvinnor dagligen utsätts för psykiskt och fysiskt förtryck och att vi har många utmaningar framför oss innan vi kan tala om att verklig jämställdhet mellan könen har förverkligats.

En förslagen lösning är ett jämställdhetsinstitut, vars grundande man officiellt kungjorde på kvinnodagen. Institutet skall med största sannolikhet placeras i något av de nya medlemsländerna och för åren 2007- 2013 anslås knappt 52 miljoner euro för dess verksamhet.

Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetspolitisk blivit en viktig del av EU- samarbetet. Jämställdhet mellan kvinnor och män ingår nu som ett av de grundläggande målen. En strategi för mainstreaming, d.v.s. att integrera ett köns- och jämställdhetsperspektiv i all verksamhet i EU, har också antagits. I Daphneprogrammet ger EU arbetet mot våld mot kvinnor och barn, kvinnohandel och prostitution hög prioritet.

Motionären nämner även Nordiska ministerrådets jämställdhetsarbete. På ministerrådets webbplats står följande:

”Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de områden som Norden prioriterar högt i sitt arbete inom EU. Det finns ett stort internationellt intresse för nordisk jämställdhetspolitik. Insikten om värdet av jämställdhet i familjeliv, arbetsliv och samhällsliv växer internationellt.”

En viktig del av den nordiska jämställdhetsverksamheten utgörs även av samarbetet med de frivilliga organisationerna och samarbetet på gräsrotsnivå. Kvinnoorganisationernas och kvinnogruppernas nordiska samarbete har svårt att fungera nordiskt utan finansiellt stöd.

Nordiskt institut för kvinno- och könsforskning (NIKK) som började sin verksamhet i september 1995 har betydelse även i det europeiska jämställdhetsarbetet. Det ger ökade kunskaper, som möjliggör effektivare insatser på jämställdhetsområdet och det bidrar i hög grad till att forma den samnordiska plattform som är så viktig i internationella fora.

Partistyrelsens beslutsförslag:
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för

  • att nationella kvinnolinjens finansieringsunderstöd garanteras för upprätthållandet av en avgiftsfri telefonjour,

  • att telefonjouren även kan ge en tillräcklig service på svenska,

  • att preventiva metoder utvecklas för att motarbeta mäns våld mot kvinnor. Dessa metoder ska implementeras i barn- och ungdomsarbete för att förändring ska vara möjlig. De som arbetar med barn och unga måste få utbildning om hur de ska tillämpa metoderna.

Petra Qvist-Hämäläinen