Finlands modell för individens ekonomiska trygghet handlar om att både kvinnor och män förvärvsarbetar, men vi har olika förutsättningar. I familjer med små barn är det oftast kvinnans arbetssituation som försvagas, och det drabbar i synnerhet invandrarkvinnor. Sysselsättningsgraden för kvinnor i ålder 25–39 är tydligt lägre än männens i samma åldersgrupp. Bland invandrarkvinnor i samma ålder arbetar endast 50 procent. Invandrarkvinnor drabbas av arbetslöshet i betydligt högre grad än invandrarmän.
Många utländska kvinnor följer idag sina män till Finland när dessa flyttar i jobbet. Kvinnan avbryter då sin egen karriärstege och blir ekonomiskt beroende av sin man medan deras ansvar för barnen växer sig större än i finländska familjer i gemen. Integrationsarbetet som huvudsakligen riktas till anställning på arbetsmarknaden borde inte få avbrytas ifall kvinnan väljer att stanna hemma med barnen för en tid.
Utländska kvinnor som flyttar till Finland är en heterogen grupp med olika bakgrund, utbildning, kultur och språkkunskaper. Trots det hamnar kvinnorna oftast i arbetsförhållanden med låg lön och låga krav på expertis och utbildning under hög risk för arbetslöshet och utan större möjligheter att påverka arbetstiden och -förhållandet, t.ex. inom vård- och restaurangbranschen. Jobben kräver ofta kvällsarbete, då det rent allmänt är svårt att få dagvård för barnen. För att dessa kvinnor alls ska lyckas ta emot jobbet behövs en trygg vård av barnen även under kvällar och nätter. Vården borde då vara heltäckande och får inte begränsas av antalet arbetstimmar eller av tidvis arbetslöshet.
Den strukturella diskriminering som invandrarkvinnor ofta möter och den attityd som råder på arbetsplatserna i Finland idag är ett stort problem, oberoende av om de har barn eller inte. Diskrimineringen kan bero på både omedvetna och medvetna fördomar. Arbetsgivare utnyttjar inte den kunskap och erfarenhet invandrarkvinnorna har utan tenderar diskriminera dem redan i rekryteringsskedet. Ofta erbjuds kvinnorna bara snuttjobb på snuttjobb utan möjlighet till fast anställning.
För att förbättra invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden i Finland behövs fler arbetsgivare som föregår med gott exempel såsom t.ex. arbetsgivare som erbjuder praktikantplatser åt invandrarkvinnor med god tid för inlärning i arbetet och som sedan leder till anställning. Arbetsgivare borde också ställa rimligare språkkrav, använda anonym rekrytering och överlag se potentialen i studier utförda utomlands såsom också betydelsen av andra slags erfarenheter än det som är vanligt i Finland. Idag måste många invandrare börja från noll, eftersom de inte har studerat eller tidigare jobbat i Finland. Anonym rekrytering har här gett goda resultat. Det som också har visat sig stöda sysselsättningen bland invandrare är utbildning och anställning på lönesubvention för arbetsgivare. De praktiska erfarenheterna har visat att speciellt invandrarkvinnor har nytta av lönesubvention. De som bara går igenom integrationsutbildningen har visat sig ha svårare att hitta jobb.
Språkundervisningen i svenska och finska för invandrare borde effektiveras inom integrationsutbildningen av invandrare och på arbetsplatserna som anställer dem. Invandrarkvinnor har stor nytta av en mera skräddarsydd språkundervisning som beaktar kravet på språkfärdighet i vardagen under mindre fokus på grammatik. Språkkunskapen påverkar inte bara föräldern utan också barnens skolframgång, i långa loppet hela familjens möjlighet att klara sig i det finländska samhället i framtiden. Det är det viktigt att nyinflyttade mammors barn så snabbt som möjligt kan delta i småbarnspedagogiken eller i grundskolan, för att kvinnan ska ha en möjlighet att studera, söka och ta emot jobb och med detta kunna ge barnen en bättre framtid. Barnen lär sig finska eller svenska i samband med barnomsorgen eller i skolan.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs yrkar därför på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för
- att attityder gentemot och diskriminering av invandrarkvinnor på arbetsplatser identifieras och tas på allvar.
- att anonym rekrytering, rimligare språkkrav för invandrare och fler möjligheter att nyttja studier utförda utomlands blir vanligare.
- att det finns ett heltäckande nätverk av dagvård även kvälls- och nattetid.
- att integrationsarbetet fortgår även om invandrare stannar hemma med barnen för en tid
- att språkundervisningen i svenska och finska för invandrare ses över och effektiviseras.
- att alla invandrare har möjlighet till utbildning och arbete med hjälp av lönesubvention och att arbeta på lönesubvention.
Anna Jungner-Nordgren, Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs ordförande
Fredrika Biström, sekreterare
Förbundsstyrelsens svar:
Motionen tar upp en högaktuell fråga. Finland har arbetskraftsbrist i flera områden och yrkeskategorier, både kvalificerad och okvalificerad, samtidigt som vi har en alltför hög arbetslöshet bland personer med invandrarbakgrund och bland dem är kvinnorna i sin tur betydligt mer drabbade än männen.
Problemet är komplext och kärnan stämmer från den långtgående strukturella diskrimineringen av personer med annan etnisk bakgrund i samhället i stort och därmed blir det synbart även på den finska arbetsmarknaden. Problemet med diskriminering och rasism har också bit för bit börjat uppmärksammas i Finland. Statsrådet lade 2021 fram ”Ett jämlikt Finland – ett handlingsprogram mot rasism och för goda relationer” och regeringen Marin har också lagt fram en proposition (148/2022) för vissa ändringar i diskrimineringslagen. I propositionen läggs bland annat ett utökat ansvar på arbetsgivarna för att främja likabehandling på olika sätt. Samtidigt utarbetas en ny lag för främjande av integration som kommer att träda i kraft 2024 och som kommer att ålägga kommuner att göra upp individuella integrationsplaner för fler kategorier av nyanlända till Finland än vad som nu är fallet.
Motionären lyfter de kvinnor som anländer tillsammans med män som har anställts av finska företag, kvinnor som kanske besitter en egen utbildning och har en yrkeskarriär bakom sig, som ibland frivilligt och ibland ofrivilligt blir hemma med barnen när de anländer till Finland. Dessa kvinnor förblir ganska osynliga för samhället och står utanför integrationstjänster. Får de arbete handlar det i många fall om lågavlönade, okvalificerade jobb under deras utbildningsnivå. Dessa typer av arbete är dessutom ofta skiftesjobb och/eller snuttjobb. Finland går miste om dessa kvinnors potential på grund av arbetsgivarens förutfattade meningar om kvinnornas möjligheter att anpassa sig till eller passa in på arbetsplatser, bristande språkkunskaper och/eller otillräckliga kvalifikationer eller talanger att klara av jobb. De förändringar som föreslås i regeringspropositionen 148/2022 skulle innebära, att arbetsgivare också bör se över all slags diskriminering vid anställningsförfarandet. I statliga ämbeten och i kommuner borde det vara en naturlig del av strategiarbetet att man då rekryteringar sker tar speciell hänsyn till dessa kvinnors, de mest utsatta i arbetslivet, möjligheter att få jobb. Att kvinnorna, om och när de får jobb, också har tillgång till alla de stödtjänster för barnomsorg som finns att tillgå för finländska medborgare, är också självklart och av yttersta vikt.
Motionären lyfter också de utmaningar som finns i själva integrationsprocessen innan eller vid sidan av arbetssökning och/eller arbete. Omständigheter som att ens betyg och utbildningar från andra länder inte översätts till finska motsvarigheter, att språkundervisningen är ineffektiv och ofta fokuserad på grammatik i stället för på språkfärdigheter som skulle ta en framåt i vardagen, men också att undervisning kunde skräddarsys så att, som ett exempel på effektivering, yrkesterminologi kunde läras ut parallellt med yrkespraktik. Motionären nämner också anställning med beviljad lönesubvention som ett gott exempel på en väg ut i arbetslivet.
Motionären gör viktiga iakttagelser av arbetslivet och de möjligheter som kunde skapas för invandrarkvinnor att hitta en väg in på arbetsmarknaden. Den nya lagen om främjande av integration kommer att träda i kraft 2024 och den kommer i viss utsträckning ge kommuner möjlighet att skapa sådana förutsättningar som motionären föreslår. Varje kommun skall skriva sin egen integrationsplan och har redan där möjlighet att skapa egna förutsättningar. Personliga integrationsplaner kommer att göras upp för en mer omfattande grupp invandrare än tidigare, vilket också innebär att till exempel kvinnor som följt sin partner till ett jobb i Finland kan få en integrationsplan, något som inte tidigare varit tillgängligt. Integrationsplanen skall tjänstgöra som ett instrument som inventerar i de resurser en person besitter, om det så är utbildning, språkkunskap eller andra erfarenheter som kan komma till pass i yrkeslivet (t ex djurskötsel, restaurangkök, sömnad etc.), men den fungerar även som en dialog om målsättningar och kanske trauman man bär med sig. Härigenom framgår det vilka förutsättningar en person har och hur kommunen genom olika tjänster kan vägleda och stödja personens väg in i det finska samhället. På detta sätt skall mer individuella behov hos invandraren kunna tillgodoses och tjänsterna vara flexiblare och därmed mer effektiva. Planen är också att i större utsträckning nå de personer som är hemma med barn, en grupp som i nuläget ofta hamnar utanför integrationsservicen. Ytterligare poängteras samordning mellan sysselsättning och utbildning och samordning mellan olika myndigheter och lokal, regional och internationell nivå som har ansvar för integration. Den förnyade lagen för främjande av integration kommer alltså att öppna dörrar för en större flexibilitet för sådana invandrarkvinnor som vill komma in på den finska arbetsmarknaden. Med målmedvetet politiskt arbete är det kanske möjligt att även många av de förslag motionären anger kan genomdrivas.
Men det räcker tyvärr inte med lag och tydliga regler. Det handlar om ett samhälles mottaglighet för personer av en annan etnisk bakgrund och i det avseendet finns det i Finland ännu mycket att begära. Här har vi som påverkare och politiker möjlighet att leda den attitydförändring motionären efterfrågar med bakgrundsstöd i de flertal program som lyfter vikten av antirasism och goda relationer. Vi har möjlighet att kontinuerligt poängtera, utöver de lagändringar som är på kommande, de resurser och nya infallsvinklar som ett mångfaldigat arbetsliv bär med sig och speciellt lyfta de kvinnor som allt som oftast glöms bort och som därmed är en outnyttjad resurs och en potentiell ekonomisk tillgång för Finland.
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
- Att attityder gentemot och diskriminering av invandrarkvinnor på arbetsplatser identifieras och tas på allvar.
- Att anonym rekrytering och fler möjligheter att nyttja studier utförda utomlands blir vanligare.
- Att det finns ett heltäckande nätverk av dagvård även kvälls- och nattetid.
- Att integrationsarbetet fortgår även om invandrare stannar hemma med barnen för en tid.
- Att våra kommunalpolitiker vid implementeringen av den nya lagen för främjande av integration aktivt jobbar för kommunspecifika program som erbjuder ett stort spektrum av individualiserade integrationsvägar.
- Att man speciellt ser till möjligheter som erbjuder en kombination av utbildning och sysselsättning, vilket möjliggör en snabbare väg in på arbetsmarknaden, en mer effektiv målinriktad språkinlärning och oftare subventionerade arbetsplatser för invandrarkvinnor.
- Att invandrare bereds möjlighet till arbete på lönesubvention som beviljas av arbetskraftsmyndigheten.
