På sistone har många små justeringar gjorts eller planerats inom ramen för familjepolitiken. En stor del av dem har man beslutat om utan noggrannare konsekvensanalyser och utan en helhetssyn, en analys av hur de olika delarna påverkar helheten.
Det har bl.a. skurits i barnbidraget, man vill begränsa den subjektiva rätten till barndagvård och dela hemvårdsstödet jämnt mellan mamman och pappan. Det sistnämnda är i och för sig bra ur ett jämställdhetsperspektiv, att uppmuntra fler pappor att ta hand om barnen och främja unga kvinnors chanser till en hygglig karriärutveckling.
Som sagt, det har gjorts och det funderas på större och mindre reformer inom familjepolitiken. Men jag vill nu i min taltur poängtera två saker:
För det första; den subjektiva rätten till heldagsvård är en av de viktigaste strukturerna som främjar såväl barnens väl som jämställdheten och jämlikheten i vårt samhälle och den ska bevaras tycker jag. Det föreslås som känt att en förälder som är på föräldra- eller vårdledighet inte ska få ha ett barn på heltid i dagvård. Ifall man inte har särskilt vägande skäl.
Vad kommer det inte att kosta att gå igenom vem som har vägande skäl och hur stämplande är det inte för en familj och för barnet att ansöka om specialtillstånd?
Och i slutändan är det inte så hemskt stora pengar som skulle sparas med en inskränkning i dagvården. Jag har sett siffror, att det vi talar om är 3 % av dem som nu är heltid på dagis. 5000 familjer, med alla sina olika orsaker. Genomförs inskränkningen har vi sparat 20-40 miljoner, men det är ändå bara en dryg procent av de 3,3 miljarder som dagvården kostar.
Vi ska komma ihåg att det handlar om barnens rätt att få bra dagvård och det är mycket kortsynt att för att spara pengar ta bort den rätten från barnen. I det här sammanhanget vill jag påminna om FN:s barnkonvention, som är rättsligt och juridiskt bindande. Den förutsätter att barnens bästa ska sättas i första rum, det betyder att t.ex. ekonomi och barnens behov inte kan väga lika mycket utan barnens behov går före.
För det andra och sedan ska jag sluta prata: Jag skulle innerligt önska att det är mitt parti som skulle gå i bräschen för en familjepolitisk helhetsreform av bl.a. familjeledighetssystemet, lagen om småbarnsfostran och hemvårdsbidraget. Jag vill att SFP ser familjepolitiken ur ett helhetsperspektiv, där förändringar i olika delområden så som föräldraledighetssystemet, fördelningen av kostnaderna för föräldraskap, hemvårdsstödet, dagvården och barnbidraget alla påverkar varandra. Ingredienser i den reformen ska vara 6+6+6-modellen, kvaliteten inom småbarnsfostran och barns subjektiva rätt till dagvård. Reformen bör förhandsgranskas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Anna Jungner-Nordgren
vice ordförande, Svenska Kvinnoförbundet
