Att jobba deltid skulle inte vara något problem om både män och kvinnor skulle göra det sades det vid det nordiska seminariet om jämställdhet i arbetslivet som var i Reykjavik i höstas.
Ekonomiskt skulle det kunna bli ett problem om en lika stor grupp män skulle jobba deltid som kvinnorna gör idag. Det är cirka 20% av kvinnorna som arbetar deltid och procenten har stigit under 2000-talet. Men ifall vi skulle dela på denna 20% så skulle det funka.
De vanligaste orsakerna till att kvinnor arbetar deltid är familjen och privatlivet. Kvinnor arbetar deltid för att orka med allt det obetalda arbetet som finns vid sidan om. Om vi skulle dela mera jämt på det obetalda arbetet som finns inom en familj skulle det också vara lättare för kvinnorna att öka på sin arbetstid.
Att kvinnor gör mer obetalt arbete ser vi av statistiken som säger att singelkvinnorna förtjänar mer än mammorna. Man hinner arbeta längre dagar när man inte har småbarn, men ser vi på männen är det tvärtom. Singelmännen förtjänar mindre än män med barn och familj. En ändring är önskvärd. Vi borde nu se till att de män som vill förkorta sin arbetsdag för att hinna och orka med familjen också skulle få göra det.
Men när det gäller deltid så har vi ett nytt problem i Norden och det är svårigheten att hitta ett heltidsjobb. Speciellt på Island och Danmark säger de att det blivit svårt, men vi ser också av det i Finland.
Inom handeln och inom vården finns det deltidstjänster och framförallt tjänster där arbetstiden är 75-80%. Vi har helt enkelt inom kommunerna grundat sådana tjänster.
Vill t.ex. alla närvårdare inom äldreomsorgen, där arbetet är tungt, arbeta bara 75% och få 75% av lönen, vilket betyder en gundlön på cirka 1500 euro i månaden?
Nej det vill de inte har det visat sig. Bland annat i Jakobstad håller man på och kartlägger hur personalen vill arbeta inom vården och redan nu visar det sig att alla som jobbar med förkortad arbetstid inte vill göra det. Alltså måste vi ändra på det. För vi vet att deltidsarbete ger deltidspension.
Finland har en av de mest könssegregerad arbetsmarknaderna i världen där cirka 15% av alla som arbetar gör det inom branscher där det finns cirka fifty-fifty män och kvinnor. Resten jobbar inom mans- eller kvinnodominerade branscher och när arbetsmarknaden är så uppdelad uppstår det lättare stora skillnader mellan branscherna både vad gäller lönerna och hur branscherna värderas.
Därför är problemet i Finland idag inte bara att vi ska ha lika lön för lika arbete utan också
Lika lön för likvärdigt arbete.
Det tycks också finnas en konflikt mellan fackförbunden om hur olika branscher värderas och deras inverkan på landets ekonomi. När nu flera löntagarfack, främst FFC och STTK planerar att gå i hop, så utgår vi från att de också tar upp detta på sin agenda. Att de kommer att jobba för lika lön för likvärdigt arbete och att värderingen av branscherna ska ändras.
För mera information:
Carola Sundqvist, förbundsordförande
044-281 4854