FN:s dag för avskaffande av våld mot kvinnor infaller den 25.11. Kvinnoorganisationer runt om i landet uppmärksammar dagen genom att ordna en ljuskampanj ”Ljus, inte våld” och dela ut kampanjljus på närmare 60 orter i Finland.
När vi idag internationellt uppmärksammar det våld som sker mot kvinnorna och som i vårt land tyvärr inte har minskat under de senaste åren, vill vi fästa speciell uppmärksamhet vid det sexuella våldet som utövas av en närstående person. Misshandeln som sker inom hemmets fyra väggar inbegriper vanligen sexuellt våld och förövaren är tyvärr ofta kvinnans partner. En våldtäkt där förövaren är en partner är också mycket svårare att bearbeta för offret.
Det sexuella våldet har i år diskuterats rätt allmänt i offentligheten bland annat genom att det ordnats sk Slutmarscher på olika håll i Finland. Marscherna har ordnats för att man velat protestera mot uppfattningen att en våldtagen kvinna har sig själv att skylla. Däremot har det sexuella våldet som sker i hemmen inte belysts i någon större utsträckning. En våldtäkt i hemmet är också en våldtäkt och det är ingen privatsak utan ett brott, som kan få allvarliga följder för offrets psykiska och fysiska hälsa.
Årligen utsätts ca 6 500 kvinnor i Finland för sexuellt våld inom parrelationer. År 2010 kom ändå endast 33 fall till polisens kännedom. Orsaken till att så många våldtäkter aldrig anmäls beror bland annat på rädsla för att inte bli tagen på allvar hos myndigheterna och rädsla för sin partner, för att offret skäms för sin situation och känner sig delaktig till det skedda.
Vår nuvarande lagstiftning är inte heller på offrets sida i och med att den koncentrerar sig på det fysiska våldet i samband med en våldtäkt. Den lindrigaste formen av våldtäktsbrott är en våldtäkt, där våldet eller hotet anses vara ringa eller då brottet som helhet anses ha begåtts under förmildrande omständigheter. Men är det inte så att en våldtäkt alltid är fysiskt våld?!
Tolkningen av den nuvarande lagstiftningen är långt från problemfri och bidrar till varför det är mycket få våldtäkter som i dagens läge behandlas i någon rättsinstans.
Vi kräver nu tillsammans med övriga kvinnoorganisationer, Amnesty och Finlands nationella våldsobservatorium att offren för sexuellt våld måste få tillräcklig hjälp. I dag är det inte lätt för de utsatta kvinnorna att få hjälp och den hjälp som finns är sporadisk, ofta ordnad genom olika projekt. Den är med andra ord temporär utan att bli permanent. Dessutom finns det stora regionala skillnader. Offren har rätt att få samma hjälp oberoende av boningsort.
Sexuellt våld i parrelationer borde inte längre vara ett tabubelagt ämne år 2011. Finland har även kritiserats av FN:s kommitté för kvinnofrågor om den svaga tillgången till hjälp och problematiken med utbrett våld mot kvinnor.
Under 2010 uppgjordes ett tväradministrativt program för att minska våld mot kvinnor i Finland vilket även inbegriper ett utökat antal skyddshem för kvinnor. Programmet skall enligt planerna genomföras under åren 2011-2015 och de sammanlagda kostnaderna för programmet är ca 14 miljoner euro. Finansieringen är inte ännu ordnad men vi följer med intresse med riksdagens budgetbehandlingar.
Låt oss i dag tända ett ljus, som symboliserar ett samhälle fritt från våld mot kvinnor.
Carola Sundqvist
förbundsordförande, Svenska Kvinnoförbundet r.f.
