Allmän vårdplikt för vem?

Jag måste reagera på Sten von Troils insändare (Hbl 10.6.08), om allmän vårdplikt för kvinnor.
Var ska jag börja? Finlands försvarsmakt har allmän värnplikt för män, kvinnor kan avtjäna sin värnplikt frivilligt. Jag är för en modell där det är tvång för alla, eller frivilligt för alla, för det är jämställt. Att ena hälften av befolkningen ska tvingas till något ett halvt år eller längre för att individen råkar tillhöra ett visst kön är fel. Den sortens krig- och krissituationer som vi lever med idag är inte så mycket kopplade till fysisk styrka som förr, och kan också utföras av kvinnor. Kvinnor till och med behövs i t.ex. fredsbevarande uppdrag i områden där kulturskillnader gör det svårt för män att närma sig civilbefolkningen osv. Sen kanske någon tycker att kvinnor nog gör sin värnplikt i hemmet genom att föda barn, men det är också gammaldags tänkande. Oftast är det två personer som skaffar barn och båda borde vara ”lika mycket gravida”. Om man som kvinna överhuvudtaget vill eller kan skaffa barn. Sen kunde man ha undantag från allmän värnplikt för dem som är ensamförsörjare, för de om någon har tillräckligt med att klara av vardagen så som det är idag. Förutsatt att man går in för allmän värnplikt och inte frivillig.
Jag vill gärna diskutera det här mera, hur vi kan utveckla försvarsmakten och gå mot en mer modern organisation där civil krishantering är högre upp på agendan. Och där organisationen kanske helt görs om, för att kunna komma bort från den heteronormativa mansdominerade vardag som där nu råder. Jag förstår bra att det är så, för så var behoven kanske för femtio år sen. Det är en organisation byggd för män av män. Men idag skriver vi år 2008 och min värld ser annorlunda ut. Jag har svårt att förstå varför mitt kunnande och min ledarskapstil inte kunde vara vårt fina land till nytta.

Hur den demografiska utmaningen ska tacklas är vår generations största utmaning i Finland. Och en helt annan diskussion som inte ryms med här, men en dellösning är att öka den arbetskraftssrelaterade invandringen, eftersom jag inte har någon tolerans för rasister som inte anser sig kunna bli vårdade av mänskor från andra länder. En viktig lösning är att höja yrkets status och lön, öka produktiviteten, se över hur vi vårdar, öka möjligheter till närståendevård etc. Det finns inte bara en lösning.
Men en sak är säker, vi måste komma bort från tänkandet att kvinnor är bättre lämpade för vissa samhällsuppgifter och män för vissa, för det är någonting socialt inlärt och förtryckande. Det är en attitydfråga. Det viktiga och liberala är att individer får göra det de känner att är deras grej, oberoende könskategori.

Fredrika Wickström, Karis