Insändare i HBL 13.4.2018
Åtgärda låga kvinnopensioner!
Befolkningspyramiden blir allt skevare i Finland. Andelen pensionärer ökar, pensionsåldern höjs och pensionerna som numera räknas ut från arbetsinkomsten under hela arbetslivet sänks. Pensionssystemet är tänkt att vara könsneutralt. Ersättningsgraden, det vill säga pensionsnivå jämfört med lönen före pensioneringen är inte lägre för kvinnor än för män. Avkastningen, det vill säga hur mycket en får i relation till inbetalda avgifter, är de facto högre för kvinnor än för män då de lever längre.
I praktiken är systemet ändå inte så rättvist som en kunde tro. Män och kvinnor arbetar olika mycket, har gjort olika yrkesval och prioriterar olika mellan arbete och familj. Kvinnor studerar också längre och tvingas i fertil ålder inte så sällan visstidsjobba på grund höga företagskostnader för föräldraledigheter. Dessutom är kvinnor oftare än män anställda i låglöneyrken. En tredjedel av företagarna i Finland är kvinnor. Av dem är nästan tre fjärdedelar ensamföretagare på existensminimum som betalar in minsta möjliga pension.
Kvinnopensionerna är i dag cirka 22 procent lägre än manspensionerna. I Nyland får en kvinna bara 74 cent av mannens euro. Många kvinnor är beroende av tvåsamhet för sin överlevnad. De klarar sig inte på sin pension. Majoriteten som lyfter garantipension från Folkpensionsanstalten är kvinnor. Dessvärre följer inte garantipensionen inkomstutvecklingen i samhället. Särskilt änkor och frånskilda tvingas söka andra bidragsluckor för att klara livhanken.
Nyckeln till en jämställd pension är jämlika arbetsvillkor mellan 20 och 65. Det kräver att värdediskrimineringen av de kvinnokodade arbetena på arbetsmarknaden försvinner, att familjeledigheterna delas jämnt mellan föräldrarna och att jämställda löner betalas ut för samma arbete. Kvinnor behöver inte bli fattiglappar på äldre dagar om det finns politisk vilja att rätta till problemen.
Anna Jungner-Nordgren,
Svenska Kvinnoförbundet
Mona Rautelin,
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs
