#metoo fick in en fot i finansbranschen

Texten är skriven av Lotta Keskinen, Svenska Kvinnoförbundets vice ordförande. Keskinen jobbar som fondanalytiker för fastighetsplaceringar.

#metoo fick in en fot i finansbranschen

Finansbranschen kan i flera avseenden konstateras vara en av de mest konservativa branscher. Man kunde tro att allt som har med pengar att göra innebär att man är i toppskiktet av trendföljarna i samhället – eftersom man ska göra vinst så behöver man veta vad som säljer.

Men faktum är att ”jämställdhetstrenden” släpar efter avsevärt i denna bransch. Det är här den tunga hierarkin och de starka konservativa värderingarna är så ingrodda att en förändring sker långsamt. Makten finns hos de av manligt kön och värderingarna rubbas inte lätt. Men i och med den styrka med vilken #metoo-rörelsen ruskat om världen och de många upprepade fall av sexuella trakasserier som uppdagats inom underhållningsbranschen, har även finansbranschen börjat skruva på sig. EU:s nya restriktioner gällande både dataskydd (GDPR) och värdepappershandel (MIFID II) har gjort branschen allt mer transparent och ökat på säkerhetsskyddet. Flera skandaler kring nyttjandet av skatteparadis har också fått bankerna att se över sina värderingar. Men finns det fler risker som finansbranschen borde börja gardera sig mot?

Vad händer bakom de stängda dörrarna?

I januari i år ordnades i London den traditionella Presidents Club Charity Dinner, som varit ett årligen återkommande välgörenhetsevenemang i 33 år och där välgörenhetsobjektet är ett känt barnsjukhus. Cirka 80 procent av gästerna kom från fastighetsplaneringsbranschen, övriga gäster bestod av framgångsrika finansmän, affärsmän samt politiker. Enbart män är välkomna på denna välgörenhetsfest och för evenemanget i januari anställdes cirka 130 kvinnor för att servera och underhålla männen. Kvinnor som måste klä sig på ett visst sätt, som förväntades underhålla genom att bjuda på sig själva, och som inte var tillåtna att ta elektronik så som telefon med på festen. Vissa antydningar kunde läsas mellan raderna då servitriserna anställdes, men samtidigt presenterades jobbet som ett professionellt serveringsjobb. I år sipprade det dock ut i allmänheten vad som riktigt försiggår på dessa fester, då två reportrar på Financial Times lyckades ta sig in som “servitriser” och dessutom lyckades smuggla med en telefon, med vilken de kunde dokumentera festen.

Då Financial Times reportrar gick ut med sin artikel om festen fick vi veta som riktigt händer bakom de stängda dörrarna. Tafsande på servitriserna var ett allmänt vedertaget beteende på festen. En servitris rapporterade att hon flera gånger fick skjuta undan händer som smög sig in under hennes kjol och att en man visat henne sin penis mitt på festen. Många av gästerna välkomnade servitriserna till efterfester på hotellrum. Flera försökte köpa sex helt öppet.

Plötsligt fanns sanningen äntligen svart på vitt i en av världens mest ansedda affärstidningar och fastighetsplaceringsbranschen fick en spegel uppkörd framför ansiktet. För det här var verkligen inte bra PR.

Potentiella kostnader på grund av sexuella trakasserier

Redan innan nämnda händelse hade Investment Management Due Diligence Association (IMDDA) insett att vågen av avslöjanden om sexuella trakasserier inom underhållningsbranschen kan bli en fara för placeringsbranschen och man beslöt sig för att göra en utredning kring hur placerare bereder sig på att eventuella sexuella trakasserier blir avslöjade hos en kapitalförvaltare. Rapporten över utredningen publicerades i förra veckan. Krissituationer, som i placerarvärlden kan anses vara risker för en placering, är om placeringen gör förlust. Några andra risker och problem är det inte tal om i den nyligen lanserade rapporten. Allt handlar om pengar.

Due diligence kallas den process då en köpare eller placerare utreder och ber om information av investeringsobjektets huvudman, i avseende att utvärdera objektets lönsamhet och risker. Till exempel om en kapitalförvaltare överväger att placera för sina kunder i en fastighetsfond så tar den bland annat reda på i hurdana slags fastigheter fonden placerar, hurdant kunnande fondens förvaltare har och “track record” (hur bra förvaltaren klarat av sina tidigare uppdrag) och hur huvudmannen ekonomi ser ut (finns det till exempel risk för konkurs).

Med sin rapport lyfter nu Investment Management Due Diligence fram hur sårbar placeringsbranschen med sin egendom av ett värde om cirka 84,9 triljoner amerikanska dollar världen över kan vara om sexuella trakasserier uppdagas. Det lustiga med rapporten är att den utgår enbart från monetär risk ifall sexuella trakasserier avslöjas och problematiserar aldrig branschens verksamhetskultur.

“Den potentiella kostnaden för att inte lägga till sexuella trakasserier i den operativa due diligence-processen är grav”, skriver IMDDA i sin rapport och räknar upp olika sätt hur detta kan öka placeringsobjektets risker:

1. Det kan skada kapitalförvaltarens rykte
2. Kapitalförvaltaren kan förlora sina bästa arbetstagare och således försvinner viktig kunskap
3. Placerare kan kallas in till förhör i egenskap av vittnen (vilket ju ingen vill göra åt sin kund)
4. Placeringskommittéer kan ifrågasätta en kapitalförvaltares professionalitet
5. En kapitalförvaltare kan förlora förmågan att skaffa in nytt kapital, utsättas för höga utgifter och slutligen vara tvungen att lägga lapp på luckan.

Beträffande punkten om att kapitalförvaltaren kan förlora sina bästa arbetstagare så öppnas inte upp vilka arbetstagare som man avser. Är det om en framgångsrik kapitalförvaltare måste ges sparken på grund av oacceptabelt beteende eller menas det om någon sticker på grund av att ha blivit utsatt för sexuella trakasserier?

“Om det här är ett problem för någon så kan det bli ett problem för dina pengar”

IMDDA:s rapport presenterar olika sätt för en placerare att ta reda på om sexuella trakasserier förekommer hos placeringsobjektets huvudman och uppmuntrar till att införa denna kontroll i due diligence -processen för att förutspå dylika risker. Rapporten problematiserar inte branschens verksamhetskultur utan presenterar fakta om sexuella trakasserier utgående från “om det här är ett problem för någon så kan det bli ett problem för dina pengar”. Syftet med denna uppmaning är enbart att hjälpa placerare att undvika krissituationer som kunde uppkomma på grund av sexuella trakasserier hos en huvudman för en placering, men uppmanar inte till en förändring av värderingarna inom finansbranschens verksamhetskultur.

Då den celebra fastighets- och investeringsmässan MIPIM ordnades i Cannes i mars denna vår påminde mässans arrangör flera gånger deltagarna om att visa respekt för varandra. Likaså påpekade MIPIM att de under inga omständigheter tar emot prostituerade bland gästerna.

Vinst för jämställdhet och respekt, förlust för tafsande och övergrepp

#metoo har gjort finansbranschen nervös, eftersom man är medveten om att det förekommer ett beteende inom verksamhetskulturen som uppenbarligen inte kan accepteras av alla. Branschen som helhet börjar inse att detta är ett problem, för det kan öka den monetära risken för investeringar. Visserligen är det bra att problemet uppmärksammas inom branschen, det är ett steg i rätt riktning, men än har diskussionen inte gått in på varför sexuella trakasserier är ett gravt problem för mänskliga rättigheter. Syftet med #metoo var inte att skrämma upp och göra människor som beter sig illa mer försiktiga med var och när de kan antasta andra människor. Syftet är att få till stånd en permanent förändring vad gäller grundläggande värderingar. #metoo fick en fot in i finansbranschen men än har jämställdhetsarbetet lång väg att gå på denna front.