Texten är skriven av Silja Borgarsdóttir Sandelin, SFP:s vice ordförande, som en del av Kvinnoförbundets kampanj #dagsförjämställdhet. Du hittar vårt riksdagsvalsprogram här.
GLÖM INTE MÅNGFALDEN I FAMILJEPOLITIKEN!
”Kvinnor och män är jämställda.” Dessa fem ord tecknade den sittande regeringen för fyra år sen i sitt regeringsprogram och angav samtidigt den låga ambitionsnivå som kännetecknat regeringens avtryck på den finländska jämställdhetspolitiken. Det är också beskrivande för varför det inte gjordes något åt landets familjepolitik och varför inte arbetsmarknadspolitiken utvecklats i en mer jämställd riktning.
För en del av oss räcker argumentet att vi vill ha ett jämställt samhälle som skäl att handlingar behövs för att vi ska uppnå ett jämställt arbetsliv. Det kanske inte räcker för alla, men vill vi att Finland på riktigt ska vara konkurrenskraftigt så är ett mer jämställt arbetsliv en förutsättning. För att Finland verkligen ska vara framgångsrikt är det centralt att alla behandlas rättvist, att ge lika lön för lika arbete och ge utrymme för all den potential vi verkligen har.
Allt sedan 1970-talet har det talats om och jobbats för lika lön för likvärdigt arbete, könssegregerad arbetsmarknad såväl vertikalt som horisontellt, kvinnors lägre pensioner och kvinnors ställning på arbetsmarknaden etc. Ändå har vi ännu idag en lång väg att gå för en jämställd arbetsmarknad.
Familjepolitiken är starkt kopplad till arbetslivet och en del av den finska politiken som tydligt släpar efter. Hög sysselsättningsnivå bland både kvinnor och män är en grundpelare för ekonomisk tillväxt. Vi borde gå in för en modell där ansvaret för familjen och arbete fördelas betydligt jämnare mellan föräldrarna. SFP och Svenska Kvinnoförbundet förespråkar 6+6+6 modellen som både delar upp ansvaret mellan föräldrarna, men samtidigt även ger flexibilitet att välja. Som förälder ska det vara möjligt att delta i både arbetsliv och familjeliv, men alla ska också ta sitt ansvar för både det betalda och obetalda arbetet. Det är en förutsättning för att föräldrarna ska kunna delta på arbetsmarknaden.
Småbarnspedagogiken har även den en relevant roll i familjepolitiken. Den möjliggör föräldrars deltagande i arbetslivet och stärker därmed på sikt även pensionen. Småbarnspedagogiken ska ändå först och främst finnas till för barnen så att de ges bästa möjliga start i livet. Vi måste kunna garantera att varje barn har ett dagis att gå till nära hemmet där det finns tillräckligt med behörig personal. Jag tycker personligen dessutom att vi på sikt borde införa avgiftsfri småbarnspedagogik.
Överlag är det mycket i dagens politik som utgår från traditionella familjekonstellationer och normer. I verkligheten ökar antalet skilsmässor, regnbågsfamiljer och ensamförsörjare. Att vi i familjepolitiken i större grad kunde få upp ögonen för nya och mer mångfaldiga familjekonstellationer är inte bort från någon. Det skulle tvärtom bidra till ett mer inkluderande samhälle.
Det finns inte en enkel lösning för att förstärka jämställdheten på arbetsmarknaden, men vi måste bli mer ambitiösa! Det är inte värdigt och det är absolut inte tillräckligt med ett förenklat och felaktigt konstaterande om att kvinnor och män är jämställda. Den sittande regeringen har på grund av den låga ambitionsnivån misslyckats. Det krävs politiska åtgärder för att både män och kvinnor i Finland ska delta i omsorgsarbetet och för att den finländska arbetsmarknaden inte i framtiden ska vara uppdelad enligt kön.
Utan jämställdhet och jämlikhet kan vi inte tala om det mest grundläggande i den liberala ideologin, som vi representerar och tror på, nämligen frihet.
Silja Borgarsdóttir Sandelin
SFP:s vice ordförande, kandidat i riksdagsvalet 2019 i Helsingfors
