Vid FN:s fjärde globala kvinnokonferens som hölls i Peking år 1995 behandlades kvinnors ställning på alla områden i livet och samhället för första gången. 189 av FN:s medlemsstater godkände Pekingplattformen och handlingsplanen för att främja kvinnors rättigheter. Pekingplattformen utgick från att kvinnors rättigheter är en odelbar del av de universella mänskliga rättigheterna.
Pekingplattformen var också särskilt viktig eftersom den även uppmärksammade flickors mänskliga rättigheter. Detta har vi kvinnoorganisationerna att tacka för, som aktivt bidrog till innehållet i deklarationen och handlingsplanen. Det är ingen slump att Pekingplattformen betonar medborgar- och kvinnoorganisationernas roll i att genomföra plattformen. Det huvudsakliga ansvaret för genomförandet ligger dock hos medlemsstaternas regeringar och det internationella samfundet.
Genomförandet av Pekingplattformen har övervakats vart femte år. I Finland producerar statsrådet en nationell rapport, men utöver den sammanställs en parallellrapport som samlar medborgarorganisationernas åsikter om jämställdhetsläget. Kvinnoorganisationernas Centralförbund ansvarar för att sammanställa rapporten. Över 25 medborgarorganisationer som arbetar med kvinnors rättigheter och jämställdhet har bidragit till rapporten.
Medborgarorganisationernas rapport visar att det fortfarande finns utrymme för förbättring gällande kvinnors rättigheter. Det finns brister i förverkligandet av kvinnors grundläggande och mänskliga rättigheter globalt och här i Finland. I rapporten konstateras inte bara dessa fakta, den innehåller också ett antal brådskande förslag till åtgärder.
Det är alarmerande att rapporten måste behandla samma brister och krav som redan lyfts fram i tidigare parallellrapporter av medborgarorganisationerna. Till exempel föräldraskapet, vården, arbetslivet och upplevelser av våld är starkt könade. Kvinnan ses fortfarande som den primära föräldern och familjeledighetssystemet stöder inte papporna att ta ut längre familjeledigheter. Förutom att kvinnorna tar hand om barnen så vårdar de också övriga närstående, sina egna eller partnerns föräldrar, fungerar som egenvårdare betydligt oftare än männen och utför majoriteten av det obetalda hushållsarbetet. Kvinnans euro är ungefär 84 cent av mannens euro, för invandrarkvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning är den ännu lägre. Ofrivilliga tidsbundna jobb och deltidsjobb hopar sig på kvinnorna och diskriminering på grund av graviditet är ett beklagligt utbrett fenomen. Finland är Europas näst mest våldsamma land för kvinnor.
Finland är ett av de få EU-länder där utvecklingen gällande den ekonomiska och samhälleliga makten har gått bakåt enligt det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE:s jämställdhetsindex. Finlands rankning sjönk också i Världsekonomiforumets (WEF) årliga rapport 2018 jämfört med tidigare år som en följd av en stagnation i kvinnors ekonomiska och samhälleliga deltagande.
Vi på Kvinnoorganisationernas Centralförbund arbetar för att göra Finland till ett modelland för jämställdhet. Vi vill att rapportens krav ska beaktas i regeringens beslutsfattande, vid utarbetandet av jämställdhetsprogrammet och statsrådets redogörelse om jämställdhet mellan kvinnor och män. Lyckligtvis ser situationen lovande ut för tillfället enligt regeringsprogrammet. Vi hoppas att riktningen är bestående.
Anniina Vainio
organisationschef
Kvinnoorganisationernas Centralförbund
Länk till blogginlägget på finska på Kvinnoorganisationernas Centralförbund finns här.
