Många av oss har under en tid i förändring följt med elevers distansstudier i våra hem. Vi är närvarande föräldrar, syskon eller andra vuxna som ger vårt stöd i skolvardagen. I vår by har vi plötsligt en hel flock och den sociala distanseringen känns stundvis som en overklig dystopi. Flocken består av samma kunskapsnyfikna elever som i en fysisk skolmiljö under kontrollerade former. Mötesplatsen är däremot en annan, men här möts likväl dessa högpresterande flickor som saknar det nära stödet från sina medsystrar.
”Grupparbete och presentation på Teams om två veckor” – så lyder uppgiften. En duktig flicka i gruppen börjar administrera slutprodukten, planera innehållet och organisera arbetsfördelningen. Gruppen har fått ett ankare som arbetar flitigt och effektivt med koordineringen även utanför sina egna ansvarsområden. Grupparbetet framskrider på plattformen men med en viss otålighet om att alla inte bidrar med sitt strå till stacken. Var är alla bröderna Duktig? Nödropen finns i kulisserna men dessa rop varken syns, hörs eller besvaras på plattformen. Sista minutens förbättringar och ridån går upp...
Ett ofta outtalat faktum är att en framgångsrik grupp behöver en duktig flicka. Det känns smickrande men är en klen tröst i sammanhanget. Ett luftslott så sårbart håller på att ta form. För det gemensamma bästa uppmuntras vi att anstränga oss och hitta rätt till den bästa kraftkällan. Eftersom du är en duktig flicka hittar du fram till källan, men har du krafter kvar när du väl nått dit?
Syster Duktig har lett sin flock mot ett lagom bra resultat och är nu en erfarenhet rikare. Hon kom i mål, överlåter stafettpinnen och fortsätter sitt talkoarbete med att rädda världen.
Gun-Britt Karlsson
Svenska Kvinnoförbundets jämställdhetsutskott
