Namn: Ramieza Mahdi
Ålder: 38 år
Hemort: Vasa
Förtroendeuppdrag:
Fullmäktigeledamot i Vasa, medlem i social-och hälsovårdsnämnden, vice ordförande för Svenska kvinnoklubben i Vasa.
Feministiskt motto
"Jag har all rätt att existera på samma villkor och uppnå mina mål utan diskriminering."
Vad ser du för utmaningar och möjligheter för Kvinnoförbundets jämställdhetsarbete i det rådande världsläget som orsakats av coronapandemin?
COVID-19 har redan visat sig ha negativa konsekvenser för kvinnor i världen både ekonomiskt och emotionellt. För många kvinnor är hemmet det farligaste stället på grund av familjevåld. Vi ser den globala ökningen av våld i hemmet. Ni har säkert sett den svartvita bilden och #challangeaccepted kampanjen där turkiska kvinnor uppmärksammar morden på kvinnor i Turkiet. Den svartvita bilden var ett sätt för de turkiska kvinnorna att höja sina röster och visa solidaritet med offren.
Även om viruset har drabbat oss alla på ett eller annat sätt så finns det större risker som är förankrade i ojämlikheter, sociala normer och ojämna maktförhållanden. Kvinnor tillbringar i genomsnitt tre timmar mera om dagen på obetald vård och hushållsarbete än män. På grund av pandemin har tiden ökat för kvinnor som ägnar sig åt att ta hand om barn, sjuka och äldre samt att göra hushållsuppgifter.
Många länder inskränker mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Diktatorer och högerpopulism utnyttjar denna kris och vill eliminera eller försvaga jämställdheten och minoriteters rättigheter. Häromdagen diskuterade jag med min mamma om hur våld i nära relationer har ökat på grund av coronaviruset. Hon slog ihop sina händer i luften och sa uppgivet att det alltid är kvinnor som får lida mest under kriser. Hon berättade att under kriget i Somalia var kvinnorna inte bara rädda för bomber och fiender, utan också för våld i hemmet och våldtäkterna på gatorna. Samtidigt var det kvinnorna som försökte skydda sina barn, föra dem till trygghet och söka mat.
Det är många kritiska saker som händer just nu. Den största utmaningen kan vara att det blir för många viktiga jämställdhetsfrågor som behöver följas upp och vara uppmärksam på. Vårt förbund bygger delvis på frivillig basis och det kan kännas tungt och uppgivet att jämställdheten stagnerar eller hotas hela tiden. Jag har själv upplevt uppgivenhet och maktlöshet under karantänen då Black lives matter rörelsen blev global. Jag var besviken att vi ännu idag behöver säga "black lives matter". Allt antirasistiskt arbete jag gjorde kändes meningslöst och jag ville bara lägga av allt och ge upp om samhället. Men istället tog jag en välbehövd paus, laddade om mina batterier och är redo att fortsätta kämpa.
Vår styrka är att vi har möjligheten att bevaka jämställdheten på lokal, nationell och internationell nivå. Vi kan inte på några villkor acceptera en försämring av jämställdheten och vi pushar för att alla åtgärder i Istanbulkonventionen implementeras i vårt land och i världen. Vi har jämställdhetsministern i vårt eget parti som vi kan samarbeta tätare med och vi kan turas om att vara på frontlinjen när det behövs.
Hur tycker du att Svenska Kvinnoförbundet bäst kan stöda och uppmuntra fler kvinnor att ställa upp som kandidater i kommunalvalet i april 2021?
Med tanke på att många beslut fattas kommunalt är det viktigt att flera kvinnor ställer upp i kommunalvalet. Kvinnors politiska deltagande är en viktig del av att kunna upprätthålla mänskliga rättigheter. Kvinnors aktiva deltagande i politiken på likadana villkor som män, på alla nivåer av beslutsfattande och politiskt engagemang är viktigt för att uppnå jämlikhet, hållbar utveckling, fred och demokrati. En del av utmaningen är könsbunden och en annan del av utmaningen kan vara rädsla eller osäkerhet. Könsroller i många samhällen avskräcker och hämmar kvinnors deltagande i beslutsfattandet. Kvinnors politiska deltagande, representation och inflytande är nyckeln till att uppnå många av de jämställdhetsmål vi har.
Vi som förbund kan ordna tillfällen för de som är intresserade av politik där vi som redan sitter i fullmäktige berättar om våra erfarenheter. Är man mitt i livet med småbarn och heltidsarbete prioriterar man annorlunda. Jag har själv väntat flera år för att ta steget att bli politisk aktiv. Under denna tid intalade jag mig själv med att jag inte hade möjlighet och att det skulle komma en bättre tid att ta det steget i framtiden. Min riktiga orsak var att jag var alltför rädd att ta på mig mera ansvar utöver allt det andra som hör till vardagen med barn och arbete. Jag trodde också att jag inte hade tillräckligt med kunskap för ta på mig en sån viktig roll. Dessutom var jag rädd för att utsättas för hat och rasism, vilket dessvärre är en rädsla som jag får tampas med än idag. Med tryggheten som förbundet inger har fått många av rädslorna att försvinna helt och stödet minskar de rädslor som finns kvar. Vill du ställa upp som kvinna i något val behöver du inte kunna allt. Du lär dig längs vägen och berikas med både kunskap och erfarenheter. Du har partikamrater och kvinnoförbundare som du alltid kan vända dig till ifall du känner dig osäker. Vi som förbund kan satsa på att utveckla mentorskapet innan kommunalvalet och ta med oss lärdomen till andra val. Vi har redan duktiga och kunniga kvinnoförbundare som skulle kunna agera som mentorer. Tröskeln att komma in i politiken behöver inte vara så hög.
Vad är det första du skulle göra som nyvald ordförande för Svenska Kvinnoförbundet?
Jag är lite av en outsider och känner inte till alla lokalavdelningar i Kvinnoförbundet. Jag skulle först vilja lära känna och besöka lokalavdelningarna, stora som små. Lokalavdelningens mående är A och O för förbundet och därför skulle jag prioritera dem först.
Nästa år blir det kommunalval och vi har mycket arbete att göra för att få en jämställd nomineringslista i kommunerna. Det är nu som vi måste påbörja processen för att stötta och uppmuntra våra kandidater i kommunalvalet och sedan fortsätta stödet i form av mentorskap efter valet. Mitt fokusområde blir att använda denna plattform till att lyfta de frågor som ligger mig nära mitt hjärta. Förbundet är inte bara ordföranden, utan det är vi tillsammans och vad vi vill uppnå kollektivt. Men definitivt kommer jag att vara en annorlunda ordförande eftersom jag har en annan bakgrund och allt jag gör kommer att genomsyras av mitt intersektionella perspektiv och mina personliga erfarenheter.
