Idag uppmärksammar vi FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering. Under veckan har man bemärkt den riksomfattande kampanjen ”veckan mot rasism”. Även om detta är ett välbehövligt och viktigt initiativ måste vi komma ihåg att rasism är en vardagsutmaning för många som inte har lyxen att fokusera på det endast en vecka om året.
Rasism handlar om ett inrotat tankesätt samt olika strukturer som skapar ojämlikhet mellan människor. Kulturell och strukturell rasism handlar om fördomar och diskriminering på grund av etnicitet, kultur eller religion. Rasism och strukturell diskriminering i samhället utgör ett hinder för den drabbade att bli delaktig i samhället. Rasismen leder även till psykisk stress för den drabbade. Den strukturella rasismens osynliga handlingsmönster och processer gynnar individer och grupper från majoritetssamhället medan de utgör hinder för minoritets- och invandrargruppernas deltagande i gemenskapen. Om vi inte starkt frånsäger oss rasism i alla former kan det ha förödande konsekvenser för individen och samhället. Händelserna i USA under 2020 och Black Lives Matter-rörelsen har belyst svårighetsgraden av strukturell rasism och hur den påverkar människors liv på extrema sätt.
Den dominerande synen på integration och invandring har präglats av att man bara fokuserar på ”invandraren” och inte strukturer i det finska samhället. Man försöker alltid undersöka brister och ”åtgärda” invandraren. Den ensidiga fokusen på att invandrare ska integreras utan att man också lägger lika mycket fokus på majoritetssamhällets rasistiska och diskriminerande handlingar gör att rasism och diskriminering har rum för att växa. Frustration uppstår när ens kultur, ursprung, boendeområde eller skola diskuteras som ett samhällsproblem. En debatt som handlar främst om en men där man saknar allt inflytande gör att många invandrare får en känsla av maktlöshet även om de är fullt integrerade.
Jämställdhetsaspekter på rasism kan man se då man ofta beskriver invandrarkvinnor som hjälplösa och förtryckta. Konstruktionen som beskriver den finska kvinnan som aktiv och stark medan invandrarkvinnan ses som en passiv och oförmögen varelse har sina rötter i rasismen. Howard S Becker kallar detta för märkningsteorin. Enligt Becker är märkningsteorin att man sätter en etikett avvikelser på en grupp. I stället för att fokusera på personens egenskaper, så fokuserar man på avvikelserna. De som inte lever enligt gruppens regler uppfattas då som avvikande. På det sättet skapar man hierarkier och maktutövning.
I arbetet med jämställdhet är det därför viktigt att reflektera över hur vi beskriver andra grupper och vilka maktförhållanden som existerar. Först då är det möjligt att förstå hur olika orsaker till ojämlikhet och diskriminering kan skapa skilda förutsättningar för grupper eller individer.
För att förverkliga jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter krävs det en politisk kamp. Vi behöver starka och specifika politiska strategier för att ta itu med strukturell rasism. Jämställdhetsarbetet innefattar att uppmärksamma attityder, normer och värderingar som är runt oss. De strukturer och komplexa mekanismer som är ett hinder för invandrarkvinnor att till fullo bli delaktiga i samhället kräver större insatser.
Det behövs antirasistiska program och antidiskrimineringsplaner från småbarnspedagogiken till alla samhällets nivåer. Jag anser att rasism och diskriminering hindrar många från att förverkliga sina drömmar. Det är varje människas rätt att inte bli diskriminerad och att ha rätten att drömma stort om sin framtid.
Ramieza Mahdi
Vice ordförande, Svenska Kvinnoförbundet
