Bästa Kvinnoförbundare, bästa vänner,
Vi samlas här idag för att vi brinner för ett jämställt samhälle, för att vill se en värld där alla, oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck åtnjuter lika demokratiska rättigheter och makt. Det är en självklarhet att flickors, kvinnors och minoriteters mänskliga rättigheter ska efterlevas, att vi alla ska ha lika möjligheter och rättigheter.
Denna självklarhet är långt ifrån vår verklighet. Och därför höjer vi våra röster – idag och alla andra dagar tills vi är i mål!
Bästa årsmötesdelegater,
När vi för ett halvt år träffades i Närpes, till ett mycket välarrangerat årsmöte, levde vi i tron om att vi idag skulle kunna samlas här i samma fysiska utrymme, föra viktiga diskussioner ansikte mot ansikte och ge varandra varma omfamningar, kramar jag tror att många av oss är i behov av.
Trots detta är jag övertygad om att vi även så här ska ha en riktigt givande dag som ger oss styrka och jag hoppas att ni, som jag, upplever att det här är en trygg hamn, en plats att dela tankar, tanka energi och tillsammans ta sikte framåt. Den plats som ger oss inspiration, styrka och mod att kämpa vidare.
Det behöver vi och våra värderingar behövs, vi behövs!
Som känt vet vi att den krassa coronaverkligheten är någon helt annan idag än vad vi för 6 månader föreställde oss att den skulle vara, situationen är minst sagt påfrestande. För många outhärdlig! För somliga tröstar det föga att säga att vi behöver hålla ut lite till - det är förståeligt, fruktansvärt och något som måste beaktas i beslutsfattandet.
Här vill jag även ge mitt och förbundets fulla stöd för vår partiordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson, som har haft tunga dagar. I dig Anna-Maja har Finland en oerhört kompetent, noggrann och ansvarsfull justitieminister.
Kriser förstärker samhällsproblem och detta gäller även då det kommer till coronapandemin, vilket åter bekräftas i EU-kommissionens första rapport i uppföljningen av EU:s jämställdhetsstrategi. Coronapandemin är en stor utmaning för jämställdheten och har förvärrat befintliga ojämlikheter mellan kvinnor och män på nästan alla livsområden. Det här måste beaktas i allt beslutsfattande, det får inte bli en jämställdhetskris – det här gäller i Finland, Europa och globalt.
Förutom coronakrisen och dess effekter som lett till större jämställdhetsutmaningar har vi tyvärr åter blivit bevisade att vi konstant behöver arbeta målmedvetet, att jämställdhet inte kan eller får tas förgivet, att ett framsteg inte per automatik leder till följande framsteg, utan att även bakslag kan komma emot.
Jag tänker på Polen där en ny abortlag nu införts, en lag som näst intill totalförbjuder abort. Abort är endast tillåtet då graviditeten är ett resultat av våldtäkt, incest eller då moderns liv står på spel. En kvinnas rätt till sin egen kropp ska vara självklar, men den uppfylls inte.
Jag tänker på Turkiet som nu drar sig ur Istanbulkonventionen. De konservativa anser att konventionen utgör ett hot mot familjers samhörighet och uppmuntrar till skilsmässor. De hänvisar också till att konventionen främjar homosexualitet. Alla har rätt till ett liv fritt från våld, till ett liv i trygghet, men den uppfylls inte
Jag tänker också på Sverige. Denna vecka nåddes vi av nyheten att Sveriges tidigare justitiekansler a) säger ”jag är lite kladdig av mig när jag blir berusad och jag hade sagt det till henne” samt ”tafsar gör jag inte men kladdar liksom, kramar om så här, pussar på kinden och huvudet och så”, alltså en person som haft den positionen har inte koll på sexuellt ofredande och b) han får säga detta och utmåla målsägande till lögnare i en direktsänd press på SVT efter att precis ha friats då förundersökningen i våldtäktsmålet lades ned i brist på bevis. Den kroppsliga integriteten ska respekteras, men om och om respekteras den inte!
Bästa Kvinnoförbundare,
Vi får inte ta för givet att det här är sådant som inte kan hända i Finland.
Vi ska bland annat komma ihåg att trots att vi till exempel vet att våld mot kvinnor är ett av Finlands största människorättsproblem, att löne- och pensionsskillnaderna är vad de är och att papporna använder endast ca 11 procent av föräldrapenningdagarna så skrevs det i Sipiläs regeringsprogram att ”kvinnor och män är jämställda”. Det fästes inte på långt när sådan vikt vid jämställdhetsarbete som det borde ha gjorts, det nedprioriterades.
Vi ska också fästa vikt vid den rapport Natos strategiska kommunikationscentrum publicerade förra veckan; dess innehåll och hur den emottogs. Ur rapporten framgår att Finlands kvinnliga ministrar tvingats utstå exceptionellt mycket hat på nätet. Och det här är på långt när den enda rapporten som visar på detta.
Här vill jag också passa på att tacka Peppe Öhman för det viktiga talet vi just fick lyssna till!
Förutom att hatretorik och trakasserier skadar den enskilda individen så är det här ett problem för den offentliga debatten och demokratin. Det här är en fråga samtliga partier måste ta på allvar. Det är skrämmande, motbjudande och mycket oroväckande att en viss partiledare valde att flytta fokus från rapportens innehåll till hur den uppkommit, och det, bästa kvinnoförbundare, ska vi inte tro att är någon tillfällighet.
Bästa årsmöte,
Hur samhället ser ut och vilka värderingar som styr i beslutsfattandet är inte en slump, det har skillnad vem som är beslutsfattare, det har skillnad vilka värderingar beslutsfattaren har.
Det här syns också på ett positivt sätt i sittande regering. Nu finns det ett ambitiöst jämställdhetsprogram och under det gångna halvåret har det under det gångna halvåret har bland annat under vår partiordförandes, justitieminister Anna-Maja Henrikssons ledning tagits fram ett program för bekämpande av våld och under ledning av vår minister för Nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist har ett likalönsprogram utarbetats på trepartsbasis. Därtill är ett förslag till reform av familjeledigheterna för tillfället på remiss, ett förslag som är ett viktigt steg i rätt riktning.
Även i kommunerna har det skillnad vem som är beslutsfattare och ska minnas då vi nu går till kommunalval. Idag är unga, personer med invandrarbakgrund och kvinnor underrepresenterade. Här måste ändring ske, fler perspektiv, infallsvinklar och erfarenheter behövs i beslutsfattandet.
Kommunerna har en nyckelroll i förverkligande av ett jämställt samhälle, de är nära människorna och kan direkt påverka förverkligande av jämställdhet. Det är av oerhörd vikt att det kommunala beslutsfattandet genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv, att kommunerna antar och implementera den europeiska deklarationen om jämställdhet, att kommunerna tillämpar könsmedveten budgetering, ja, åtgärderna som behöver vidtas är många och i vår ska vi göra vårt yttersta för att nå ut med våra kommunalpolitiska målsättningar och vi ska stöda våra kandidater. Vår politik behövs runtom i kommunerna!
Bästa kvinnoförbundare,
Vi samlas här idag för att vi brinner för ett jämställt samhälle. Kampen för ett jämställt samhälle är långt ifrån lätt, men alltid rätt. Det gläder mig storligen att få samlas med er idag, tillsammans är vi starkare, tillsammans gör vi skillnad! Jag gläder mig också oerhört över att vi idag kan konstatera att Kvinnoförbundet vuxit betydande, att vi blir fler i vårt jämställdhetsarbete.
Siktet är klart, framtiden är jämställd och för det tar vi beslut idag, för det jobbar vi outtröttligt vidare och höjer våra röster!
Med dessa ord öppnar jag årsmötet 2021.
Anita Westerholm,
förbundsordförande