En trivsam stad eller kommun är en där alla invånare kan känna sig trygga, oberoende av kön. Det här kan man påverka med en god samhällsplanering. För att på bästa sätt kunna tillgodose kommuninvånarnas behov och önskemål bör man i den processen samla och analysera fakta om olika gruppers – kvinnors och mäns, flickors och pojkars, också ungas och äldres – levnadsvillkor och beteende. Det gäller att, liksom inom alla övriga samhällsområden, ha jämställdhetsglasögonen på sig och aktivt uppmärksamma könsperspektivet.
Vår jämställdhetslagstiftning förutsätter redan nu att offentliga aktörer beaktar könsperspektivet i sin verksamhet. Dessutom finns det ytterligare och mer specifika artiklar om t.ex. kommunal planering, kollektivtrafik, säkerhet och trygghet i den Europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män i lokalförvaltningen, som en stor del av Finlands kommuner har antagit. Kommunerna bör aktivt ta i bruk dessa redskap och lära sig av de många goda exempel och projekt som faktiskt visat på att en ökad könsmedvetenhet i samhällsplaneringen både behövs, gör våra levnadsmiljöer mera trivsamma och tillgängliga, och dessutom kan spara både pengar och liv/hälsa.
Samhällsplaneringen och den övriga tekniska sektorn inom våra städer och kommuner verkar kanske utåt sett fungera enligt objektiva och ”könsneutrala” principer, med alla kommuninvånares bästa inför ögonen. Faktum är att verksamheten ändå ofta präglas av ett manligt perspektiv, något som man i Sverige och internationellt uppmärksammar allt mer systematiskt.
Malmö stadsbyggnadskontor har tagit fram en riktlinje för hur man inom staden arbetar för en trygg stadsmiljö för alla (Trygg stadsmiljö - tankegångar, riktlinjer, arbetsmetod, maj 2006). I riktlinjerna är könsneutral eller -medveten planering en allt genomsyrande princip. Stadsbyggnadskontoret konstaterar bl.a. att:
”God stadsplanering skall värna om alla. Det är därför viktigt att lyfta fram kvinnors och mäns olika förutsättningar att använda den fysiska miljö som skall vara gemensam. När vi talar om otrygghet är det ett faktum som är svårt att förbise att kvinnors rörelser i det offentliga rummet i hög utsträckning begränsas av riskstrategier. Kvinnor undviker att vistas på vissa platser en viss tid på dygnet, undviker kommunikationssätt som upplevs som utsatta eller att förflytta sig ensamma.
... Vi vet att kvinnor och män har olika rörelsemönster i vardagen. Kvinnor arbetar oftare närmare hemmen än män och har mer komplexa mönster för sina rörelser. Kvinnor går, cyklar och åker också kollektivt i högre utsträckning än män.”
Det här stämmer på alla håll i världen. UN Women har tillsammans med UNICEF och UN Habitat nyligen startat ett femårigt Safe Cities-projekt med jämställdhetsperspektiv, som bl.a. strävar efter att minska våldet mot barn, unga och kvinnor, inklusive sexuellt våld och trakasserier, i 8-10 storstäder i världen.
I Finland visar siffror från t.ex. Helsingforsregionens trafik att hela 70 procent av deras passagerare är kvinnor. Trafikplaneringen däremot fokuserar ofta starkt på bilisterna – i praktiken på männen.
Till och med kommunernas snöröjning har visat sig ha en könsaspekt. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL (motsvarigheten till Finlands Kommunförbund) har tagit fram en video med exempel från Karlskoga kommun som hade analyserat sin snöröjning ur ett jämställdhetsperspektiv. Det visade sig att kommunen omedvetet prioriterade snöröjning för männen i och med att man först plogade ringleder och större gator som ledde till främst mansdominerade arbetsplatser. Till allra sist plogade man busshållplatser, gång- och cykelvägar, d.v.s. ställen där kvinnor skulle ta sig fram. Kommunen gjorde efter detta en omprioritering, där man först röjde vägarna till förskolorna, sedan tog man de större vägarna som ledde till arbetsplatser (både mans- och kvinnodominerade), och sedan gång- och cykelvägarna. Enligt videon blev det inte dyrare för kommunen, däremot blev det mera jämställt och kommunen blev mera tillgänglig för alla.
Det finns många fler goda exempel på städer och kommuner som beaktat jämställdhetsperspektivet i den kommunala planeringen. I bl.a. Kalmar och Umeå i Sverige fokuserar man på trygghet och säkerhet för alla då man planerar avståndet mellan busshållsplatser, sikten och synligheten i lekparker, belysningen i parker, parkeringshus och vid promenadpassager. I Wien omlade man en kvarterspark och gjorde den både mer trygg och funktionell för olika åldersgrupper genom att intervjua olika invånargrupper. I Paris beaktar kollektivtrafikens tidtabeller säkerheten för dem som arbetar och rör sig på natten och tidig morgon, speciellt kvinnor. I baskiska kommuner fungerar kvinnogrupper som hjälper till att bedöma säkerheten och bristerna i miljön. Det finns exempel också på trygghetsprojekt från Tammerfors och Esbo, där invånarnas (både kvinnors och mäns) synpunkter har tagits i beaktande.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs anser att trygghetsaspekten och könsperspektivet bör få en framträdande roll i samhällsplaneringen, och yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet:
-
prioriterar temat under verksamhetsåret 2013-14
-
sammanställer ett faktapaket med goda exempel från bl.a. Sverige, och på det sättet hjälper sina lokalavdelningar att arbeta för frågan i respektive kommun
-
arbetar för att alla kommuner undertecknar den Europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män i lokalförvaltningen, samt att de också i praktiken tillämpar artiklarna om stads- och lokalplanering, säkerhet och trygghet samt rörlighet och transport i sin verksamhet.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs r.f.
Peggy Heikkinen Matilda Hemnell
ordförande sekreterare
Förbundsstyrelsens svar:
Det är precis som motionsställarna säger viktigt att kommunerna även i samhällsplaneringen beaktar jämställdhetsaspekten. En god stadsplanering ska värna om alla invånare och det kunde vara en bra idé att analysera olika gruppers beteenden och behov för att kunna ge en god och jämställd service.
Den Europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå är ett bra redskap i arbetet med att få kommunerna att uppgöra en jämställdhetsplan även för service delen. Genom att godkänna deklarationen får våra kommuner en konkret redskap som ska användas i alla beslut. Könskonsekvensbedömning av stadsplanering är en av dem.
För att underlätta arbetet med att ta i bruk deklarationen har Kommunförbundet genom det så kallade TASE projektet (2010-2012) skapat praxis för hur jämställdheten mellan kvinnor och män integreras i ledningen, servicen och informationsproduktionen. Pilotkommunerna som deltagit i projektet har med andra ord gett praktiska exempel på hur man går tillväga i jämställdhetsarbetet i kommunerna. En jämställdhetshandbok för förtroendevalda med praktiska exempel kommer inom kort.
Praktiska exempel från Sverige kan man också samla till ett paket, men det lönar sig att först se hur mycket praktisk information det kommer i den planerade handboken, som borde finnas på finska inom kort. Översättningen till svenska torde också vara på gång.
Årsmötet beslöt:
-
att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för att alla kommuner undertecknar den Europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män i lokalförvaltningen, samt att de också i praktiken tillämpar artiklarna om stads- och lokalplanering, säkerhet och trygghet samt rörlighet och transport i sin verksamhet
-
att Svenska Kvinnoförbundets representanter i kommunerna arbetar för att jämställdhetsperspektiv tas i beaktande i kommunala säkerhetsfrågor
-
att Svenska Kvinnoförbundets representanter i kommunerna arbetar aktivt för att integrera ett könsperspektiv den kommunala samhällsplaneringen.
