En förlossning är både fysiskt och psykiskt påfrestande för föderskan och kan påverka livet också efteråt. Rädslor, olika förlossningsskador eller traumatiserande förlossningsupplevelser borde aldrig få vara en orsak till att inte våga få barn. Hur förlossningsvården fungerar och hur mödrar blir bemötta före och efter förlossningen spelar en stor roll för varje föderska och påverkar hennes beslut och i förlängningen också för hennes anhöriga.
De årliga födseltalen sjunker i dagens Finland. I nuläget föds 1,35 barn per kvinna i Finland. Sedan 1990-talet har förlossningarnas antal sjunkit från 66 000 till under 50 000 per år. Orsakerna är många och en är det faktum att förlossningsvården under många år har varit en arena för olika politiska påtryckningar om nedskärningar och effektivering. En följd är att antalet förlossningssjukhus har minskat drastiskt i Finland medan sammanslagning av olika sjukhus har lett till allt större förlossningsenheter. Samtidigt har olika stödtjänster dragits in såsom till exempel hembesök till förstföderskor av en barnmorska efter förlossningen och förstföderskors besök till förlossningssjukhuset före nedkomsten. Efterkontroll ca fem till tolv veckor efter förlossningen erbjuds överhuvudtaget inte längre på många håll i vårt land. De kommunala familje- och förlossningsförberedande kurserna har blivit kortare och erbjuds i lägre grad än förr medan möjligheten att bekanta sig med förlossningssjukhuset på förhand drastiskt har minskats.
I brist på stöd av erfaren yrkeskunnig personal och systematisk uppföljning ökar förlossningsrädslor bland blivande föderskor. Ökningen har lett till att flera gravida (och nyförlösta) söker sig till kliniker som riktar sig in på att sköta förlossningsrädslor och förlossningstrauman efter tidigare förlossningar. Idag beräknas cirka 6–10 procent av föderskorna ha svåra rädslor som kräver specialvård. Av föderskorna i dagens Finland anses mellan en till tre procent utveckla posttraumatisk stress (PTSD). Utan förberedande besök vid förlossningsenheten ökar risken för rädsla och stress inför förlossningen, vilket i sin tur eskalerar riskerna för komplikationer under nedkomsten.
Förlossningsrädsla förebyggs bäst med goda förlossningsupplevelser och en välfungerande eftervård. Utvecklingen inom förlossningsvården går i annan riktning. På stora enheter är effektiveringstrycket stort och individuella lösningar svåra att förverkliga. Personalen byts ut i rask takt och de anställda känner inte varandras arbetssätt och -rutiner. Lösningen blir för ofta att med medicinska medel påskynda förlossningen, med ökad risk för förlossningsskador och -trauman som följd. Igångsättningarna av förlossningar har ökat från år 16,6 procent till 33,8 procent mellan åren 2005–2021. Igångsättning ökar alltid risken för andra interventioner under förlossningen, t.ex. medicinering som påskyndar förlossningens gång eller kejsarsnitt. I Finland var andelen kejsarsnitt år 2020 18,4 procent av förlossningarna och har sedan dess bara fortsatt stiga, medan de ännu på 1990-talet låg under 15 procent. Enligt WHO borde kejsarsnitt utföras i högst 10–15 procent av förlossningarna.
Statistiken talar sitt tysta språk om att något har gått allvarligt snett med förlossningsvården i Finland. Beprövade fungerande vårdstigar under kunnig personal som tryggar vården på bästa möjliga sätt för föderskan har i spariverns kölvatten avskaffats. Förlossningsvården har blivit otryggare för föderskorna själva och kräver fler medicinska ingrepp med ökande risker för traumatiserande upplevelser under förlossningen. Föderskans partner och resten av familjen är också i nyckelroll för att skapa trygghet.
Finland måste återinföra fungerande vårdkedjor och tjänster som tryggar föderskornas behov av kunskap och stöd före, under och efter förlossningen. Effektiveringstrycket inom förlossningsvården har haft oanade följder för vården och för föderskorna samt i deras kölvatten förmodligen också för nativiteten i Finland. Finland måste igen börja följa befintliga rekommendationer inom mödravården. Slopade hembesök före och efter förlossningen strider nämligen mot både THL:s och WHO:s rekommendationer. Förlossningssjukhusens och rådgivningssystemets resurser måste också tryggas så att de i hela landet kan erbjuda de stödtjänster som rekommendationerna för en fungerande vårdstig förutsätter. Föderskorna i Finland har rätt till kvalitativ förlossningsvård som sätter föderskan i centrum, vilket i kombination med andra åtgärder kan komma hela nationen till nytta med stigande nativitet.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs yrkar därför på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för
- Att förlossningsvården och mödrarådgivningarna i hela Finland följer THL:s rekommendationer om att garantera förstföderskor rätten till ett förhandsbesök vid förlossningsenheten och alla nyförlösta ett hembesök av barnmorska eller hälsovårdare efter förlossningen.
- Att förlossningskomplikationer och förlossningstrauman ska förebyggas och vårdas inom förlossningsvården.
- Att återinföra en fungerande vårdstig för samtliga blivande föderskor.
Anna Jungner-Nordgren, Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs ordförande
Fredrika Biström, sekreterare
Förbundsstyrelsens svar:
Motionären tar upp angelägna frågor och pekar på bekymmersamma missförhållanden som det finns skäl att arbeta vidare på!
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
- Att förlossningsvården och föräldrarådgivningarna i hela Finland garanterar föderskor rätten till ett förhandsbesök vid förlossningsenheten och alla nyförlösta ett hembesök av barnmorska eller hälsovårdare efter förlossningen.
- Att förlossningskomplikationer och förlossningstrauman ska förebyggas och vårdas inom förlossningsvården.
- Att återinföra en fungerande vårdstig för samtliga blivande föderskor i hela landet.
