Debattartikel i Västra Nyland 6.3.2020
Nej Anita, du lever i en bubbla om du förväntar dig att man ska förstå det där utan att du förklarar. Så lät det för några veckor sedan då vi diskuterade Internationella kvinnodagen tillsammans med en vän och jag delade med mig av min frustration över att dagens syfte tidvis hamnar i skymundan och gratulationer och rosor i en framträdande roll.
Internationella kvinnodagen går årligen av stapeln den 8 mars för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Det är en dag att begrunda vart vi kommit då det gäller kvinnans ställning, se till de framsteg som gjorts och fundera på vad som ska rättas till. Vi ska fokusera på vilka åtgärder som måste vidtas för att uppnå ett jämställt samhälle, ett samhälle där människan oberoende kön åtnjuter samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Där är vi inte ännu. Vi lever inte i en jämställd värld och vi lever inte i ett jämställt Finland.
I byggandet av ett jämställt samhälle är det varken möjligt eller ändamålsenligt att peka på endast en jämställdhetsfråga och åtgärder i anslutning till den som krävs, utan vi behöver komma åt strukturer, ändra normer och värderingar och det behövs åtgärder av olika slag och på bred front. För att ändå åskådliggöra varför det är och blir så fel att gratulera en kvinna inkommande söndag och varför mysfrukost och rosor hjälper föga väljer jag ändå att peka på några av de jämställdhetsproblem vi måste åtgärda.
Det behövs krafttag mot våld, bland EU-länderna är Finland näst sämst i klassen vad gäller förekomsten av våld mot kvinnor i nära relationer. I ett nuvarande eller tidigare parförhållanden har cirka en tredjedel av kvinnorna råkat ut för våld. Finland måste i rask takt uppfylla de krav Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet ställer. Ett annat stort jämställdhetsproblem är segregeringen på arbetsmarknaden och att kvinnor och mäns arbete värderas olika högt. Vidare är de absurt och oacceptabelt att jämnåriga kvinnor och män med samma utbildningsbakgrund verksamma inom samma bransch och uppgifter har olika lön och att kvinnor diskrimineras till följd av graviditet och familjesituation. En familjeledighetsreform som ger goda förutsättningar för ett jämställt föräldraskap och jämställda möjligheter på arbetsmarknaden är av oerhörd vikt.
Då jämställdhetsarbetet på långt när inte är i mål provocerar det mig storligen att kvinnodagen i viss mån kommersialiseras. Dagen vi ska lyfta blicken och se till rådande strukturer och problem får inte skifta fokus till att handla om att den kvinnliga arbetstagaren/partnern/vännen ska uppmärksammas med rosor och choklad. Jag applåderar att vi kommer ihåg att visa vår uppskattning för våra medmänniskor. Jag ifrågasätter dock om det är det som verkligen görs om någon på kvinnodagen kommer dragandes med en ros. Jag menar, behövs det en dag i kalendern för att personen ska minnas att uppskatta kvinnorna i sin närhet? I klarspråk: jag unnar människor rosor, presenter och gemensamma glädjestunder, men syftet med dagen får under inga omständigheter hamna i skymundan, Kvinnodagen behövs och fokus ska vara rätt.
Så länge vi inte lever i ett jämställt samhälle ska vi på kvinnodagen lyfta blicken från rosorna och låta kvinnodagen handla om att syna samhället, komma åt strukturer samt ändra på rådande normer och värderingar. På söndag vill jag höra att vi säger ”jag stöder dig, vi ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oberoende av kön och i det arbetet deltar jag”.
Anita Westerholm
Vice ordförande
Svenska Kvinnoförbundet